Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 1 Stockholms kommunalstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Energiverket Rotel
- 5
250 MW, samt från december 1973 320 MW
från ångpannor i värmeverk II, om ångan ej
används för elproduktion.
För att ersätta värmeproduktionsbortfallet i
södra systemet vid Ågestaverkets nedläggning,
liar som en temporär lösning installerats
provisoriska lietvattenpannor i Ågesta med en
kapacitet av 40 MW. Pannorna togs idrift i
september 1974. Vidare disponeras ett år 1965 i
Farsta uppfört värmeverk på sammanlagd 95
MW.
Produktionstillgångarnas överforande till
AB Svarthdlsforsen
Är 1968 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att
kommunens nya egna kraftkällor såväl för
el-som för värmeproduktion i princip skulle
uppföras av AB Svarthålsforsen. Början skedde
med det nyuppförda värmeverket i Värtan
samt gasturbinen i Värtan.
År 1970 beslöt fullmäktige att kommunens
övriga produktionskällor skulle överföras till
AB Svarthålsforsen. Härigenom har
kommunens samtliga produktionskällor med undantag
av Ågestaverket nu ställts under ledning av
detta bolag. Frånsett ekonomifunktionen köper
AB Svarthålsforsen i allt väsentligt alla tjänster
från energiverket. Kraftpolicyfrågor kvarligger
hos industriverksstyrelsen.
Eldistributionen
Råkraftdistribution
I samband med byggandet av kraftverken vid
Untra och Lanforsen byggdes kraftledningarna
Untra—Stockholm och Lanforsen—Untra.
Båda linjerna var utförda för 100 kV. Sedan
Krångcdeverket stod färdigt byggde Stockholms
kommun en 220 kV linje mellan Horndal och
Skanstull med avgreningspunkt vid Solvalla,
där nedtransformering till 100 kV skedde för
sträckan Solvalla—Värtan.
Vid utbyggnaden av Järpströmmen anlades
en 220 kV linje mellan detta kraftverk och
Horndal. Sträckan Järpen—Krångede byggdes
av AB Svarthålsforsen och resterande sträcka
av Linjeaktiebolaget Krångede—Horndal (se
även s 533).
År 1944 överfördes alltså kraften från de
norrländska kraftverken på 220 kV linjer,
som var anslutna till det framväxande 220 kV
stamlinjenätet. Kraften från verken i Dalälven
överfördes däremot på 100 kV linjer som inte
var anslutna till stamlinjenätet. Med hänsyn
till de avsevärda fördelar beträffande
driftsäkerhet och utnyttjande av kraftverken i
Dalälven som kunde vinnas genom anslutning
av dem till 220 kV nätet påbörjades nu
byggandet av 220 kV linjer Horndal—Untra, Untra
—Värtan och Solvalla—Värtan med erfor-
derliga transformatorer ocli ställverk. Samtidigt
förenades transformatorstationerna vid Värtan,
Skanstull och Solvalla med en 220 kV ringlinje.
Sträckan Värtan—Skanstull utfördes dock av
miljöskäl med 100 kV kablar. Dessa 100 kV
kablar används nu för matningen av
tryck-punktsstationen Brunkeberg, varför ringlinjen
inte längre är sluten.
Linjen Lanforsen—Untra bibehölls som 100
kV linje. Arbetena var i huvudsak avslutade
år 1951.
Solvallastationen ersattes efter år 1951 av en
ny stamstation, Beckomberga. Samtidigt
fram-drogs en ny 220 kV linje från
vattenfallsstyrelsens station vid överby till den nya
stationen vid Beckomberga som stod färdig att
tas i bruk år 1956.
En provisorisk transformatorstation för 70
MVA uppfördes i Västertorp år 1957.
År 1959 förstärktes Skanstullsstationens
matning genom att en ny 220 kV linje drogs fram
från vattenfallsstyrelsens station vid Kolbotten.
Till denna linje anslöts under år 1963 en ny
stamstation i Högdalen. En ny stamstation
i Bredäng ersatte år 1972 den provisoriska
Västertorpsstationen. År 1973 kompletterades
matningen av Bredäng med en ny 220 kV linje
från vattenfallsstyrelsens station vid Kolbotten.
Detaljdistribution
När ångkraftverket vid Värtan år 1903 togs i
drift, skedde, som ovan nämnts,
strömlcvc-ransen till fördelningsstationerna och
liög-spänningsabonnenterna med en spänning av 6
kV. I understationerna omformades spänningen
med hjälp av mo t or generator er till likström
2x220 V och detta distributionssystem
användes ännu på 1920-talet. Genom den ökade
belastningen hade då antalet kablar vuxit så att
det blev allt svårare att få plats med kablar i
gatorna inom stadens centrala delar. De
utredningar som gjordes ledde till att
stadsfullmäktige år 1928 fattade beslut om betydande
ändringar i fråga om distributionen. Ett nytt
distributionsnät för 30 kV infördes, ocli de flesta
fördelningsstationerna, som tidigare matats
direkt från Värtaelverket, försågs med
transformatorer 30/6 kV för anslutning till det nya
30 kV nätet. Redan vid 1950-talets början var
emellertid såväl 30 kV nätet som 6 kV nätet så
hårt belastat att det visade sig nödvändigt att
jämsides med 30 kV nätet införa ett
distributionsnät för 100 kV och alt övergå till 10 kV
distribution. På 6 kV nätet återstår ett fåtal
6 kV abonnenter. 1928 års beslut innebar också,
att distributionsspänningen för lågspänd energi
successivt skulle ändras från 220 V likström till
3 X 220 V växelström. Sistnämnda värde
ändrades år 1942 till 380/220 V.
Likströmsdistributionen i Stockholm upphörde den 26 april 1973,
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
