Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 1 Stockholms kommunalstyrelse - Sociala centralnämnden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rotel
6
Sociala centralnämnden i Stockholm och i
samband därmed stående institutioner
Sociala centralnämnden
Södra nämndhuset, Torkel Knutssonsgatan 20
(Pa: 100 64 Sth, postgirokonto 1268-2), tfn
68 05 00 (växel), sessionsdag: vanligen fjärde
tisdagen i varje månad.
Övriga adresser och telefonnummer: se under
resp avdelning.
Efter hemställan från kommunfullmäktige
fastställde kungl maj:t den 19 april 1974 att från
och med den 1 januari 1975 skulle lagen om
social centralnämnd m m gälla för
socialvårds-verksamheten i Stockholms kommun. Beslutet
innebar i korthet att en social centralnämnd
ersatte tidigare socialnämnd, barnavårdsnämnd,
nykterhetsnämnd och hemhjälpsnämnd samt
att den sociala verksamheten organiserades i
17 socialvårdsdistrikt. Handläggningen av
enskilda personers ärenden skulle i princip
åligga distriktsnämnden i vart ocli ett av
socialvårdsdistrikten.
Här nedan lämnas vissa historiska uppgifter
om de tidigare nämnderna. Därefter ges en
redogörelse för den nya
socialvårdsorganisationen.
Socialnämnden
Då Stockholm blev stad omkring år 1250, var
fattigvården huvudsakligen frivillig. Kyrkan
men även enskilda gav pengar och
förnödenheter åt de fattiga, som var hänvisade till tiggeri.
Jämte detta allmosesystera blev under
1300-talet särskilda välgörenhetsföreningar allt
vanligare. Bland dem märks dels under
religionens helgd stående gillen, såsom Helga
Lekamens gille, Vår Fru gille, S:ta Gertruds
gille, S:ta Catharina gille m fi, dels yrkesföreningar,
skrån. Förutom i klostrens
fattigvårdsavdelningar förekom anstaltsvård redan i slutet av
1200-talet i helgeandshus, senare även i
hospital, inrättade av kyrkan och enskilda. Bland
dessa anstalter märks Helgeandshuset, S:t
örjans hospital och Själagården. Redan i
början av 1400-talet stod nämnda anstalter under
uppsikt och i någon mån även ledning av
borgmästare och råd.
Genom Västerås recess år 1527 bröts
medeltidskyrkans ledning av fattigvården. I
Stockholm överflyttades administrationen av
anstaltsvården fullständigt till borgmästare och råd
genom kungl brev 1527 och 1531. Genom kungl
brev 1551 förlades anstaltsvården från år 1557
eller 1558 till nyuppförda byggnader vid
Danviken. Danviks hospital var stadens första
egentliga fattigvårdsanstalt för barn, sjuka och
gamla och var länge även stadens enda sjukhus
för kropps- och sinnessjuka.
Under 1600-talet inriktades
fattigvårdspolitiken på lösdriveriets bekämpande och
allmosesystemets ersättande med ordnad anstaltsvård.
I ett kungl brev 1621 anbefalldes upprättandet
av ett allmänt barn- och tukthus i Stockholm.
Anstalten började sin verksamhet år 1625 på
Gråmunkeholmen och flyttades år 1636 till
Norrmalm. Denna anstalt benämndes
sedermera stora barnhuset.
Sedan överståthållarämbetet inrättats år
1634, uppdrogs fattigvårdsförvaltningen år
1636 åt magistratens justitiekollegium. Den
överflyttades år 1672 till magistratens
politie-kollegium, som anses såsom stadens första
organiserade fattigvårdsförvaltning med särskild
fattigvårdsexpedition för hela staden. Nämnda
kollegium tjänstgjorde såsom stadens
fattigvårdsmyndighet till år 1807. Med avseende på
den enskilda hjälpverksamheten under
1600-talet märks särskilt stiftelsen Ulricæ
Ele-noræ hospital, vars hem, Drottninghuset,
uppfördes 1686 och som ännu består.
1700-talet är det legala tiggeriets sista skede.
Fattigvårdspolitiken var under denna tid även
ett led i näringspolitiken (merkantilismen). Ett
första försök till obligatorisk arbetsförmedling
gjordes 1732—1735 med ett
»Adresse-Con-toir». Efter utredning av 1724 års
brandkommission decentraliserades anstaltsvården till
församlingarna. Under 1740-talet verkställdes
uttaxering till församlingarnas fattigvård, och
omkring år 1750 hade de flesta territoriella
församlingarna åtminstone ett tillfälligt hem för
fattiga. År 1756 uppfördes fattighus för bl a Nicolai
församling på Sabbatsbergs tomtområde, varest
senare fattighus uppfördes även för vissa andra
församlingar. Då församlingarna förbehöll
sig rätten att administrera sina fattighus,
förlorade politiekollegium sin centrala ledning
men behöll bl a inspektionsrätten. På
brandkommissionens initiativ öppnades år 1773
frivilliga arbetshuset på söder och år 1797
frivilliga arbetshuset på norr. År 1755
anlades vid Danviks hospital en
upptagningsanstalt för späda fattiga barn, det sk
politie-barnhuset; genom sammanslagning år 1785
8 —753830. Stockholms kommunalkalender 1976
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
