Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalenderavdelning - 6 Statliga myndigheter med Stockholm som verksamhetsområde - Taxeringsnämnderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taxeringsnämnderna
Hur taxeringen i Stockholm i äldre tider
tillgått är ännu tämligen outforskat. Redan tidigt
deltog emellertid borgerskapet — som utgjorde
den alldeles övervägande delen av de
skattskyldiga — med egna representanter i
taxeringen. Så t ex föreskrevs i kungl reglementet
av år 1693 angående Stockholms stads
inkomster, att taxeringen i Stockholm skulle
verkställas av överståthållaren, magistraten och
borgerskapets fyrtioåtta äldste. Genom beslut
av rikets ständer år 1719 rörande den allmänna
kontributionen förordnades att denna, vad
gällde städerna, skulle fördelas på borgarna av
taxeringsmän, vilka hade att avlägga en särskild
ed. Taxeringsmännen skulle enligt 1723 års
resolution över städernas besvär väljas av
borgerskapet. I Stockholm fungerade
borgerskapets fyrtioåtta äldste intill år 1748 som
taxeringsmän. Därefter och fram till år 1810
utsåg borgerskapet särskilda personer att
förrätta taxeringen. Magistraten och dess förman,
överståthållaren, övervakade taxeringen och
ingrep i densamma enligt regler, som skiftade
innebörd från tid till annan.
Sedan antalet skattskyldiga stadsbor, som
icke var burskapsägande borgare, undan för
undan ökat, upphävdes med 1810 års
bevill-ningsförordning borgerskapets i städerna gamla
ännu vid denna tidpunkt obetydligt inskränkta
rätt att ensamt välja taxeringsmän. I
förordningen stadgades sålunda, att taxeringsmännen
i städerna skulle vara genom val utsedda borgare,
adelsmän och präster samt »andra
ståndspersoner» till visst bestämt antal för varje kategori,
varvid dock borgarna skulle vara flera än de
övriga tillsammans. Taxeringsmännen i varje
stad utgjorde stadens taxeringskommitté, i
vilken konungens befallningshavande ( i
Stockholm överståthållaren) ägde utöva
ordförandeskapet. Taxeringskommittén i Stockholm ägde
på grund av sin storlek rätt att arbeta på
avdelningar; dock skulle det belopp en var
skattskyldig blivit påförd fastställas av kommittén
in pleno. Genom 1810 års bevillningsförordning
infördes även för första gången skyldighet att
avgiva självdeklaration.
1810 års bevillningsförordning innehöll också
de första ansatserna till en speciell,
huvudsakligen av representanter för de skattskyldiga
bestående, besvärsinstans för taxeringsärenden.
Denna fråga fick dock sin definitiva lösning först
genom 1812 års bevillningsförordning och då
efter andra linjer. Därvid inrättades en särskild
prövningskommitté såväl i Stockholm som i
länen.
En genomgripande omläggning av
taxeringsväsendet ägde rum genom 1861 års
bevillningsförordning. Taxeringen skulle enligt denna
förordning både i städerna och på landet
verkställas av taxeringskommittéer, verksamma var
och en inom sitt taxeringsdistrikt — Stockholm
indelades i flera sådana distrikt -— samt
beredas av bevillningsberedningar, av vilka i regel
skulle finnas en i varje församling.
Bevillnings-beredningarna hade till uppgift att på grundval
av inkomna uppgifter och andra inhämtade
upplysningar samt eljest föreliggande kännedom
om värdet av den egendom eller beloppet av den
inkomst, för vilken bevillning skulle utgöras,
lämna vederbörande taxeringskommitté förslag
på den bevillningsavgift, som varje skattskyldig
borde påföras. En sådan beredning bestod av
ordförande, förordnad av konungens
befallningshavande (överståthållarämbetet), jämte två
eller tre valda ledamöter. Taxeringskommitté
hade i regel nio ledamöter, som samtliga valdes
av de skattskyldiga, och ägde själv utse
ordförande. Ett kronoombud skulle alltid vara
närvarande vid taxeringskommittéens
sammanträden för att bevaka det allmännas rätt och
meddela i sådant avseende erforderliga
upplysningar. I Stockholms stad och varje län skulle
som förut finnas en prövningskommitté med
uppgift att granska bevillningstaxeringarna
samt pröva och avgöra besvär m m i
taxeringsärenden. Prövningskommittén, som tillsattes av
konungens befallningshavande
(överståthållarämbetet) bland de av taxeringskommittéerna på
förslag uppsatta personerna, hade lägst tjugo
och högst trettio ledamöter och stod under
landshövdingens (överståthållarens) ordförandeskap.
Även vid dess sammanträden skulle ett kronans
ombud vara närvarande. Tidigare för
prövningsnämndens i Stockholm sammansättning
gällande speciella regler var därmed avskaffade.
Genom 1883 års bevillningsförordning erhöll
taxeringskommittéerna och
prövningskommittén benämningarna taxeringsnämnder resp
prövningsnämnd. Med 1902 års förordning om
inkomstskatt infördes definitivt principen om
obligatorisk självdeklaration. År 1907 indrogs
beredningsnämnderna, så att
beskattningsnämnderna därefter utgjordes endast av
taxeringsnämnd och prövningsnämnd. Tillkomsten
av 1910 års förordning om
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering innebar, att
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
