- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
29

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Stockholm, och detta blev där en ganska stor husägare.
Även gråbröder, klarissor och andra andliga stiftelser
förvärvade sig hus i Stockholm. Klosterbröderna och
deras underlydande förblevo dock snarast ett slags
gäster, som väl åtnjöto skydd, men icke hade något att
säga till ifråga om stadens styrelse.

Svartbröderna i dominikanerklostret voro för övrigt
ganska få — icke ett tjugotal. De världsliga frälsemän,
som förvärvat egendom i staden, voro knappt så många,
och få av dem torde hava bott där. Lika litet som
munkar och klerker voro de borgare i staden. Även en så
ansedd man som Andreas Bondonis stod utanför stadens
styrelse. Visserligen var han icke präst, men såsom
»lärd» var han varken köpman eller hantverkare, och
att han var husägare hjälpte honom icke till att bliva
borgare. Ej heller Klaus Ryting, Karl Knutssons kansler,
hedrades med någon förtroendepost, ty ej heller han var
köpman eller hantverkare, vare sig man nu räknade
honom till frälset eller icke. Ingendera förekommer i
skotboken.

Det ligger emellertid nära till hands att förmoda, det
slitningar skulle uppstå mellan staden och de
samhällsklasser, som man ville utesluta från bestämmanderätt i
stadens angelägenheter. Och en fara för staden låg
onekligen i dess närhet till slottet. Under de år, med
vilka vi nu sysselsätta oss, voro konflikterna likväl
synnerligen få. Förhållandet till riksföreståndaren, slottets
herre, var gott, nästan hjärtligt. Sten Sture deltog ofta
personligen i rådets förhandlingar och titulerades då i
tänkeboken vanligen såsom »vår käre herre och
hövitsman». Någon meningsskiljaktighet mellan honom och
rådet antydes icke, och först ett stycke in på 1490-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free