- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
40

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans konventsbröder beskyllt honom för att hos rådet
hava beklagat sig över att de, sedan han avsatts från
gardjäknedömet, ej — såsom de varit skyldiga — hållit
sin ottesång om nattiderna. Rådet tog honom då i
försvar och förklarade, att de aldrig hört något dylikt tal.
En annan beskyllning hade varit, att broder Knut skulle
hava lagt råd med de båda borgmästarna om en
handgriplig tillrättavisning, som broder Henrik fått av
slottsfogden. Men därtill nekade Erik Turesson högeligen och
sade sig vilja svara för vad han gjort, när riksrådet
komme till staden. Sedan höra vi icke något vidare om
detta klostergräl.

Ett verkligt obehag av de tre klostren i och i närheten
av Stockholm hade staden däremot genom en
bestämmelse i stadslagen. En dråpare, som ej genast blev gripen
utan lyckats fly, kunde taga sin tillflykt till ett kloster,
och under sex veckors tid skulle han där hava »frid»
för att under denna tid underhandla 0111 lejd och
mans-böter. Detta hindrade naturligtvis rättsskipningen icke
så litet, ty dråp voro i 1400-talets Stockholm mycket
vanliga tilldragelser. Asylrätten var dock ej
undantagslöst respekterad, och det hände några gånger att
måls-äganden med våld tog dråparen ur klostret. Ett dylikt
fall omtalas den 16 oktober 1486. En kväll hade skeppar
Olofs dräng Mickel Jute med en lykta gått till stallet. Då
stodo där Per Skåning och en annan och talades vid,
men då drängen kom igen från stallet blev han
överfallen av de två männen, och ett vittne intygade, att
dessa tagit lyktan från honom och i detsamma stungit
honom. Per Skånings medbrottsling, som kallas herr
Knut Alfssons (tre rosor) tjänare, hade därefter flytt
till svartbrödraklostret för att tillgodogöra sig dess frid.

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free