Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna gång hjälpte det dock icke, ty herr Nils Eriksson
(Gyllenstierna), som möjligen på något sätt var Mickel
Jutes husbonde, tog honom helt enkelt ur klostret, och
då lektorn, broder Laurens, häröver anförde klagomål,
fick han av rådet, som denna gång förstärkts av Sten
Sture och väpnaren Jöns Ivarsson (liljeörn), till svar,
att Nils Eriksson »haver intet att stå till svars för hos
broder Laurens, därför att han tog herr Knut Alfssons
tjänare ur klostret, ty att stadens privilegier utvisade,
efter menige riksens råds samtycke, att den, som med
avsikt slår en man ihjäl, icke bör njuta klosterfrid».
Efter denna förklaring infördes brottslingarna, som
erkände, att de slagit ihjäl Mickel Jute, varefter de
omedelbart dömdes »till svärd». Det åberopade
privilegiet hade utfärdats 1436.
Detta privilegium tyckes också ligga bakom en ytterst
oredigt skriven paragraf i tänkeboken 1498. Det säkra
är här, att en av konungens ryttare, Örjan slösare,
mördat en konungens sven Hans Boole, och målet hörde
således alldeles klart till gårdsrätten, icke till
rådsturätten. Men icke dess mindre togs det där upp.
Gråbrödraklostrets tre mest betydande förtroendemän
infunno sig för rådet och äskade där med stöd av klostrets
privilegier att få Örjan ur »stadens järn». Han måste
således ha fått »frid» i klostret, men av stadstjänarna
uttagits ur detta. Svaret är ganska besynnerligt och
förefaller vara satiriskt. Man svarade nämligen, att man
skulle utlämna brottslingen, så vida staden fick igen ett
beseglat pergamentsbrev, i vilket klostrets föreståndare
— i marsken Svante Stures, Peder Ragvaldssons,
fogdens och rådets närvaro — lovat, att inga sådana
mördare och mandråpare skulle hava frid i klostret, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
