Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»oträngde» mördat eller begått förräderi. Huru tvisten
sedermera avvecklats, omtalas icke i tänkeboken, som
icke heller nämner något om Örjans följande öden. Det
sannolika är väl därför, att mördaren överlämnats till
slottets rätt och efter dess dom avrättats.
I december 1487 hade ett annat dråp förövats i
Stockholm, vilket kan anses betecknande för den tidens
lätthet att draga kniv. En dag hade Per skinnare och hans
dräng, vars namn stadsskrivaren ej ansett nödigt att
anteckna, mött en annan för dem tydligen obekant
dräng Lambrekt, som gick på gatan och sjöng. Då
frågade jag — berättade Per skinnares dräng — varför
han det gjorde, men den andre svarade: Vad fallande
djävul skadar det dig? Därefter kommo de ihop sig och
grepo varandra i håret, men — berättade Per skinnares
dräng — då jag förnam, att »han intet hår hade»(!),
tog jag honom om halsen. Så föllo båda omkull, och då
gav Per skinnares dräng sin antagonist ett knivstyng i
låret — mer ville han icke erkänna, och ej heller ville
han ut med, i vad mån hans husbonde, Per skinnare,
deltagit i slagsmålet. Faktum var emellertid, att
Lambrekt blev, som Per skinnare uppgav, »stendöd» efter
kalabaliken. Segraren, Per skinnares dräng, flydde då
omedelbart till Uppsala, där han sökte frid i
franciskanerklostret. Dit reste också Per skinnare, dels för att
hos klosterbröderna utverka »frid» för drängen och dels
för att hämta bodnyckeln av honom. Själv sökte Per
skinnare icke någon »frid». Den 10 december infunno
sig riksrådet Hans Åkesson (Tott), den ovannämnde
riddaren Knut Alfsson (tre rosor) och väpnaren Herman
Kyle, vilken var hövitsman för Sten Stures tjänare, inför
rådet i Stockholm och lovade, att Per skinnare skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
