Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälset och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppar Simon slagit ihjäl Erik Pedersson och hade på grund
därav satts in i bödelshuset, där han likväl mutade
bödeln, så att denne släppte honom lös, varpå båda sökte
»frid» i gråmunkeklostret. Då rådet begärde deras
utlämnande, gick man i klostret in därpå, men endast
med det villkor, att ingen skada till liv och lemmar dem
skedde. Simon lyckades sedan ordna saken med den
dräptes arvingar, som mot 40 mark — det lagstadgade
beloppet för vådadråp — förklarade honom »lös för allt
tilltal», varjämte Simon betalade 10 mark i »vängåvor»
och ett pund vax till altarljus. Även bödeln tyckes ha
sluppit undan, ty om honom är tänkeboken tyst.
Då sedermera bödlar antogos i stadens tjänst fingo
de för säkerhets skull avlägga ed på att ej söka frid i
kyrkor eller kloster. Ett annat dylikt löfte är mera
egendomligt. Olof Nilsson och hans hustru Karin tyckas ha
levat i ett allt annat än lyckligt äktenskap, och 1498
fick Karin inför rådet lova att icke förarga sin bonde
med ord, dåd eller gärning. Om någon av de båda
kontrahenterna förbröt sig mot den andra, förbundo de sig att
icke söka frid i kyrka eller kloster utan att stå varandra
till rätta. De tyckas också ha försonats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
