- Project Runeberg -  Stockholm vid 1400-talets slut /
70

[MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsklasserna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skotboken, ganska ovissa. Det kan mycket väl ha
funnits flera bagare, skomakare etc. än som framgår av
skotboken. Jämförelsen med det kända lagliga antalet
bårdskärare och köttmangare ger dock de nu lämnade
uppgifterna ett visst sannolikhetsvärde, åtminstone den
relativa storleken av de olika ämbetena. Fullt fixt var
antalet nog aldrig, ty medeltiden var ej formalistisk.
Även om ett visst antal mästare var stadgat, drog man
sig nog icke för att vid behov — t. ex. om man ville ha
en son in i ämbetet — utöka detta.

I spetsen för varje ämbete stod en av mästarna vald
ålderman eller verkmästare, vanligen med en eller två
bisittare, vilka även skulle kontrollera de övriga
mästarnas arbeten. Mycket viktiga voro de »stämmor», som
minst två gånger om året höllos under åldermannens
presidium, och vid vilka ämbetets angelägenheter
avhandlades. Vid dessa stämmor voro alla mästarna
skyldiga att infinna sig, och böter stadgades för den, som i
detta fall försummade sin plikt. Förhandlingarna voro
hemliga, och varken vid dem eller vid det avslutande
gästabudet fingo några utomstående vara med —
framför allt inga svenner. Däremot voro mästarhustrurna —
också vid vite — skyldiga att deltaga i gillet, och ibland
kunde även två rådmän inbjudas. Hur exklusivt
sällskapet var, framgår av en paragraf i timmermännens
skrå. Om en dräng eller piga hade något ärende till
husbonden eller matmodern, fick han eller hon väl komma
in i gillesalen för att uträtta ärendet, skulle även få en
»ärebägare», men efter denna genast förfoga sig dädan.

»Ämbetet» var också så till vida en aristokratisk
korporation, att den var ett uttryck för medlemmarnas
yrkesstolthet och även för deras ättkänsla — både far och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stock14/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free