Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stadens tjänare och förtroendemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städning av rådskoret i bykyrkan också fick åtskilliga
gratifikationer, gick hans lön således i det närmaste upp
till stadsskrivarens. Emellertid måtte man ha funnit
detta gratifikationssystem mindre lämpligt, ty då en ny
vårdskrivare, Laurens Japsson, 1489 antogs, beslöt rådet,
»att han skall härefter hava 30 mark och ett stycke
aliskt om året, därtill fritt hus och fri ved, och härefter
skall ingen efterkommande vårdskrivare uppbära någon
örtug av vården på sina vägnar utan låta sig nöja med
sin bestämda lön, kläde och penningar» — en
formulering, som ganska tydligt angiver, att företrädarens lön
ej oväsentligt förbättrats genom mutor. 1499 nedsattes
lönen dock till 24 mark. Tilläggas kan, att
vårdskrivaren av rådet användes också till åtskilliga andra
uppdrag än själva vårdskrivningen.
Till rådets direkta underhavande hörde ock de fyra
stadstjänarna, stadens »svenner», vilka närmast
motsvarade våra dagars poliskår, enär en huvuduppgift för
dem var att upprätthålla ordningen i staden, att gripa
missdådare och insätta dem i stadens häkte. I
ämbetsboken ansågos de ej värdiga att uppföras, men genom
skotboken för 1464 få vi dock deras namn: Anders, Jöns,
Erik och lille Erik. Någon fast lön tyckas de icke hava
haft, utan blott gratifikationer vid de många helgerna
och detta både av skotpengarna och av kämnärernas
medel, 1460 i det närmaste 42 mark eller 10½ mark
för var och en, varjämte de då och då även fingo kläder.
Sin huvudsakliga inkomst fingo de nog ej av själva
staden, utan av dem, som råkade ut för deras tjänstenit. Den
25 maj 1478 fastställde rådet härför en taxa, som dock
nog oftast i praktiken överskreds: »att ingen
stadstjänare skall hava av någon borgare mer än 4 penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
