Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stadens tjänare och förtroendemän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock finnas flera exempel på att ålderstigna män
befriats från vården utan att därigenom upphöra att
vara borgare. Så blev Jacob pumpmakare fri för vard
och vaku, skot och all tunga för hans ålderdoms skull.
Naturligtvis kunde ej hela borgerskapet samtidigt gå
på nattvakt, och skyldigheten måste därför för olika
nätter fördelas på borgarna. Den, som skötte
mönstringen på kväll och morgon, var den nyss omtalade
vårdskrivaren, och antagligen gjorde han det med förstånd,
så att stadens förnämligare borgare sluppo undan. Ett
nyss gjort citat ur tänkeboken antyder ock på ett diskret
sätt hans vana att taga mutor. Någon uppgift om den
princip, som vid uttagningen skulle följas, finnes mig
veterligen icke — ehuru förmodligen bestämmelser härom
givits — icke ens någon uppgift på det antal borgare,
som varje natt skulle gå i vård. Den enda, jag funnit,
avser möjligen ett undantagsförhållande. 1475 beslöt
rådet, att då intet herrskap eller främmande folk är i
byn, skola till det minsta tolv män gå i vard varje natt
på gatan, och härav förefaller det, som om det normala
antalet varit högre. De för natten vårdpliktiga skulle
vara utrustade med hatt, harnesk, sköld, värja och
armborst och skulle samlas vid mörkrets inbrott, då
vårdskrivaren mönstrade dem och antecknade de
frånvarande, som sedan dömdes till tre marks böter. Av tänkeboken
framgår också, att många skolkare funnos, och om en
av dem, Jöns borgare (1482), uppgives, att han
försummat femton vårdar.
Det var förbjudet att »sätta karl i stället». Så heter
det i ett burspråk 1459: »den, som burvard tillsägs, han
går själv, vid (=eller bötar) sina 3 mark». År 1493, då
rådet ånyo hotade med det gamla bötesbeloppet, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
