Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Bohag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammalt klädesstycke, som såldes för 7 mark och
4 örtugar — det var allt. Den förhärjande eldsvådan
1419, som också gått fram över rådhuset, kastade
ännu sin ’ skugga över staden. De båda
silverskålarna och spännet voro tydligen obrukbara. De
nedsmältes samma år och användes till »stadens stora
insegel» (sigill). Men utom borgmästarkistan fanns också
en annan, kämnärskistan, som var förmögnare. Då de
avgående kämnärerna den 16 maj 1480 inventerade från
sig kistans innehåll, bestod detta av 26 gamla örtugar
och 15 penningar, fyra silverskålar, fem silverknappar
och några tennkannor — förmodligen panter, som
lämnats i stället för böter. Men vidare funnos där 18
silverskålar och 22 silverskedar, och samma antal skålar och
skedar upptages i följande års redovisningar. Här ha vi
därför troligen att se rådhusets festservis för den stora
rådsmiddagen. En modern läsare saknar här knivar och
gafflar. Men först under 1600-talets senare hälft
började man använda gafflar och särskilda bordsknivar. Vid
medeltidens slut begagnade man fortfarande fingrarna
och den kniv man bar på sig. Till ett välförsett hus hörde
därför en vattenkanna och ett vattubäcken, i vilket man
före och efter måltiden tvättade händerna, och enligt
Troels Lund skall detta ha varit den enda gång på
dagen, då medeltidens människor tvättade sig. Men det
kan vara tvivelaktigt, om bruket att förrätta en dylik
handtvagning ännu trängt ned till Stockholms borgare.
Så vida man ej får antaga, att vattubäckenet inbegripits
i de 18 silverskålarna, tyckes rådhusets servis ha saknat
ett dylikt husgeråd. Ej heller funnos några tallrikar.
Men så vitt dylika funnos, voro de av trä och ansågos
väl därför ej vara värda en plats i kämnärskistan. I
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
