Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Gatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sju alnar lång stege och en tolv alnar lång käxe
(brandhake); vid varje hus skulle dessutom stå en
tunna med vatten. Fyra gånger om året skulle borgmästare
och råd gå kring staden och se till, att varje hus hade
dessa eldsläckningsredskap i ordning. De tre
fjärding-arnas kvartermästare och män skulle först försöka att
släcka elden. Den återstående fjärdingens —
förmodligen den, där det brinnande huset var beläget — skulle
söka rädda invånarna i huset och dessas ägodelar.
Brandkåren utgjordes således av så gott som hela stadens
manliga befolkning, minst en man från varje hus, och för de
olika försummelserna vid eldsläckningen stadgades
ganska höga böter. Om så behövdes skulle de sex
huvudmännen och deras folk riva det brinnande husets grannhus
för att på så sätt hindra eldens spridande. Och skulle
dessa rivna hus på »allmogens», d. v. s. stadens,
bekostnad sedan lika gott uppföras igen, vilket skulle ske genom
en allmän uttaxering. Någon ersättning till det
nedbrunna husets ägare omtalas däremot icke. På landsbygden
fick ägaren dock ersättning för brandskada. »Alla äga
brandstod taga och giva, de som bofaste män äro», står
det i landslagen. Om brandskadan av därtill särskilt
utsedda värderingsmän uppskattades till mer än 20 mark,
utgick brandstod från hela häradet, vid lägre belopp från
närmaste hälft eller fjärding.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
