Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då mer än nu stora och allmänt utbredda fattigdomen
och den talrika lösa befolkningen, slagsmålen och dråpen
på den dryckenskapslast, som var tidens svåraste lyte.
Fylleriet, som nu är straffbart, var då straffritt, och
de nu så vanliga fyllerimålen voro då okända. En Simon
Petersson, som varit redlöst drucken, hade under ruset
fallit i sjön och påstod, när han kommit på det torra,
att en man vid namn Horn frånstulit honom 3½ örtug.
I tänkeboken (den 4 juni 1492) refereras målet på detta
sätt: »Samma dag stod Simon Petersson i Fittja och
tilltalade Horn om att han honom hade avrövat 3 ½
örtug på ljusa dagen mellan ett och tu.» Ett stycke
längre ned fortsätter tänkeboken: »Och samma tid
vederkändes samme Simon Petersson förenämnde, att han
var svårliga drucken, så att han ej visste, huru han
kommit i sjön.» För ingendera angives något straff.
Horn — mot vilken anklagelsen ju, åtminstone till
hälften, tagits tillbaka — gick naturligtvis fri. Men ej heller
Simon Petersson, som varit redlöst berusad och under
ruset kommit fram med en ärerörig beskyllning, tyckes
ha fått något straff.
Vid bedömandet av brottens straffbarhet hade man
icke samma uppfattning som i våra dagar, och ett lösligt,
i ett gräl framkastat okvädinsord kunde därför straffas
strängare än kroppsligt övervåld. Ty för okvädinsord
voro medeltidens människor mycket känsliga, och
stadslagens rådstuvubalk (§ 31) förser oss med en hel följd
av dylika. De äro — som man kunnat vänta — ej vackra,
men böra här dock anföras: »Dessa äro de ord, för vilka
skall bötas: förvunnen tjuv, förvunnen mördare, förvunnen
ljugare, förvunnen häriansson (skökoson), förvunnen
mordbrännare, förvunnen hundsivioson (son av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
