Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke, och i regel åberopade domstolen icke, att kvinnan
varit mö. Domstolsutslagen ha vanligen blott denna
form: »Frederik köpsven saker 40 mark, ty han gjorde
en piga (med) barn». Mannen nekade mycket sällan,
men enstaka gånger friade sig även här den anklagade
med en tolvmannaed. Av dessa fall har endast ett något
intresse, ty av referaret av detta mål får man snarast det
intrycket, att den anklagade — trots tolvmannaeden —
dock varit skyldig. Bengt klensmeds dotter hade fått ett
barn, som hon — tydligen i förtvivlan — mördat, och
den 2 juni 1484 stod hon inför rätta. Kämnären Joan
Svensson sade då till henne: »Kvinna! Du står här uppå
ditt liv. Säg sanningen, vem som fadern var till barnet
du mördade.» Men upprepade gånger svarade hon:
»Ingen var där fader annat än Jenis vägare». Den 5
juni förekallades hon ånyo och upprepade samma
uppgift. Hon skulle då för barnamordet dömas till döden —•
att å båle brännas — men på ärkebiskop Jakob Ulfssons
och flera dandekvinnors bön blev rådet ense, att Kristin,
Bengt klensmeds dotter, skulle »behålla livet», men dock
icke bliva »onäpst», utan böta 20 mark och rymma
staden. För bötessumman satte fadern, Bengt klensmed,
(den 16 juni) sitt hus i pant. Men sedan dröjde det ända
till den 17 januari 1485, innan Jöns vägare lyckats
skaffa ihop en tolvmannanämnd, som svor på, »det han
aldrig kränkte Bengt klensmeds dotters jungfrudom».
Man torde här observera, att nämnden blott yttrade sig
om mökränkningen, icke om faderskapet.
Lät mö locka sig till lönskaläge, hade hon förgjort sitt
fäderne och möderne, men något annat straff omtalas
icke. Tillhörde hon det »lösa folket», blev hon dock
ibland förvisad ur staden. Så blev en »löskona», Gertrud
425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
