Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är uppenbar». Den 14 mars uppträdde den äkta
mannen, Magnus grytgjutare, »för rätten och bad så mycket,
som rätt är, av bödeln, mäster Laurens». Han fordrade
således brottslingens liv och hade här lagen på sin sida.
Det blev också blott fråga om dödssättet. Magnus hade
tydligen tänkt sig hängning såsom det för en bödel mest
passande straffet, och rådet gav honom så till vida rätt,
att Laurens »dömdes till repet», men »för den goda
tiden, som nu är, och för (hans) långa tjänsts skull,
unnades honom svärdet. Pie memorie».
Någon gång synes saken ha kunnat ordnas i godo,
i synnerhet om den äkta mannen själv icke hade ett
alldeles rent samvete. Stadens mest anlitade kökskonstnär
vid denna tid var Hans Snörepil, som oftast lagat maten
vid rådets fester. Hans dotter tyckes ha gjort sig skyldig
till ett äktenskapsbrott, men den 1 juni 1489 tillät rådet
»för dandekvinnors böns skull» och på den äkta
mannens begäran, »att han tog sin hustru igen och hon
förlät honom alla sina missgärningar, och förvillkorade
han (sig) för rätten, att han ville henne älska och ära
i säng och säte», men — tillägges det — »finnes hon
i sådant leverne härefter oftare mera, då stånde upptalt
det ena med det andra». Ett annat fall, som trots allt
icke slutade med försoning, kan här anföras. Klemet
pungmakare hade haft värdskap med sin piga, och i
avvaktan på domen insattes bägge i Siskaburen. Men då
uppträdde Klemets hustru inför rådet och klagade
»hårdeliga här för rätten, att han henne vanälskar och driver
ur säng och säte, och pigan haver han alltid när sig».
I samband därmed påpekade hon det olämpliga i att
förvara tvenne dylika personer i samma fångrum. Rådet
fann då (den 18 juni 1488) riktigast att låta Klemet
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
