Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna i Siskaburen, men flyttade pigan till bödelshuset,
så att de blevo skilda åt. Någon dorn avkunnade rådet
icke utan hänvisade i stället Klemet och hans maka till
ärkebiskopen, på det att denne skulle bilägga den
»träta», som de sig emellan hade. Någon försoning
mellan makarna kunde dock icke ens denne åvägabringa.
Den 19 mars 1491 meddelade rätten, att Klemet före
pingst måste komma till en uppgörelse med sin hustru
»om de kunne tillhopa komma», annars skulle han
utvisas ur staden. Och den 23 juli föll domen. »Innan
söndag näst kommande 8 dagar» skulle han lämna staden.
I vanliga fall fingo de brottsliga ock stånda sitt straff,
som ibland kunde bli strängare än lagen medgav. Då
Hans skinnare den 3 augusti 1478 stod inför rätta,
erkände han, att han gått »från sin lagliga hustru och
lägrade sedan Långa barzan». Därför botade han 40 mark.
Men vad »den andra kvinnan» beträffade, nekade han
och erbjöd en tolvmannaed till sitt försvar. Då denna
likväl icke ansåg sig kunna fria honom, uppträdde hans
hustru Birgitta och bad vid nästa rådstudag om »rätt av
sin bonde och horkonan Margit refliska (från Reval).
Ty dömdes de på kåken». Där fick således hustru
Birgitta tillfälle att se sin man. Ett liknande fall var, då
Olof timmerman och Kristin dömdes till kåken och
sedan till förvisning ur staden (den 10 september 1482).
Oftare än den äkta mannen var hustrun den
brottsliga. 1475 hade Lille Anders blivit överraskad tillsammans
med Ermegård, Jöns Olssons hustru, i en situation, som
drastiskt beskrives, och hade sedan sökt muta
stadstjänarna att hålla saken tyst. Det lyckades dock icke, och
den 7 augusti dömdes Lille Anders till 20 marks böter
och Ermegård till skamstraffet att »bära stadens ste-
428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
