Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen på medlemmarna i en då arbetande liga:
»småtju-varna heta, som i sällskap tillhopa voro: Franciscus,
Hans bagares son västan mur, Olof Kedelssons son,
Nic-lis Persson, Hans pansarmakares son och en liten, som
heter Simon.» Om deras tjuverier lämnas likväl ingen
uppgift, lika litet som om deras straff; förmodligen blev
det spö, då man ej gärna kunde hänga barn. På ett
annat ställe (den 15 juni 1489) omtalas ett band av fem
»sjörövare», vilka icke betraktades såsom tjuvar, utan
hedrades med det mera ärofulla straffet halshuggning.
Det högsta straffet för tjuvnad var, för kvinnor, att
»sättas kvick i jorden». Straffet för mordbrand var utan
alla modifikationer bränning å båle (Högmäles balken
§ 9). Men även här dömde rätten mildare än lagen
krävde, ehuru i de två fall jag känner, mordbranden var
förenad med stöld. Den 16 juni 1492 tillstod finnen Mickel
Olsson, att han av en bonde i övergran stulit »en stor
del kläder och mycket annat» och bekände därjämte, att
han »satt eld uppå hans gård». Då han således erkänt,
att han både var tjuv och mordbrännare, kunde rådet
vid straffets utdömande välja mellan bålet och repet.
Humant nog bestämde man sig för det senare
alternativet. I ett alldeles identiskt fall den 22 augusti 1496
avkunnade rådet samma dom. Laurens Pedersson erkände,
att han bestulit en bonde på »allt det han hade och ägde,
silver och kläder», och sedan han på detta sätt bestulit
honom, »brände han upp hans gård över hans huvud».
Men ej heller han dömdes till bålet utan till repet.
Mordbrand var ju ett mycket sällsynt brott. Den
ojämförligt vanligaste förseelsen i 1400-talets Stockholm
var däremot slagsmål, och det lider icke något tvivel, att
orsaken till denna frekvens låg i tidens värsta, men obe-
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
