Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen lysa frid över dråparen. Det är denna
situation, som tydligen ligger bakom tänkebokens nyss
citerade anteckning. Den 28 april följer en ny. Hans
Ding-stad vittnade då, »att Hans Isagrim sade på sitt yttersta,
att Joan långe slog honom med ett stycke av ett
spjutskaft i huvudet» och detsamma intygades den 30 april
av två andra vittnen. Den 21 maj förekom ärendet ånyo.
Tio män svuro då, »att de hörde, att Hans Isagrim sade
i sitt yttersta, att Långe Joan slog honom över huvudet
och näsan och sade så: den, som den långa kniven
äger, som i skåpet ligger, honom skyller jag för
styng-net, men kommer jag på fötterna igen, hans liv skall
få det (= då skall det gälla hans liv) och talade illa.
Ty sades honom (Joan Eriksson kallad Långe Joan) för
rätta, att vill han fästa böter, då må han råda (= betala
dessa), vill han ej, då gå i sitt behåll» (= då må han
söka en fristad). Av denna relation kan man gissa,
att Laurens Mangsson varit den egentliga dråparen, som
stuckit Hans Isagrim med kniven, som »låg i skåpet»,
och att Joan Eriksson förut slagit honom i huvudet
med en spjutstake. Alldeles säker är denna konjektur
dock icke. Av det följande tyckes nämligen framgå, att
Långe Joan rymt och först senare uppenbarat sig inför
rätta. Laurens Mangsson hade emellertid -— så vida man
vågar draga denna slutsats av stadsskrivarens
anteckning den 14 — erlagt böterna till konungen och staden,
och det återstod således de 60, som han skulle erlägga
till målsäganden. Men denna del av bötessumman tyckes
Laurens ha kommit ifrån. Den 2 juni avlade, som ovan
nämnts, sex män ed på att »Hanis Isagrim gav Lasse
Mangsson kvitt, ledig och lös för alla sina arvingar.»
Han skulle istället »gå pilgrimsgång till S. Jacob en
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
