Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noter och anmärkningar - 19. Brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sid. 428. Schlyter förmodar, att detta straff var detsamma, som
omtalas i Bjärköarätten § 15. För hustruns äktenskapsbrott var
straffet där »att bära stadens mantel». Denna räckte ej längre
än till midjan, under det att kvinnan för övrigt var naken. Klädd
på detta sätt fick hon bära »stadens stenar» genom gatorna. Att
bära stadens stenar var dock även ett plågsamt kroppsstraff; se
bilden fig. 63 s. 420.
Sid. 429. Peder Olssons hustru var sålunda havande, Tänkeb. s. 251.
Sid. 432. Om galgplatsen på Pelarbacken se Hans Hansson och
Göran Axel-Nilsson, Fatbursjön i Stockholms stadskoll. utl. och mem.
3, 1940. Tord Nordberg, Katarina kyrka, i Sveriges kyrkor
Stockholm, Bd VII h. 2, sid. 198 ff Stockholm 1944. Rörande
kalvariestenarna se Östman, Kalvariestenarna på Södermalm, S:t Eriks
årsbok 1932 och C. R. af Ugglas, En svensk korsväg med målade
stationsbilder, i Fornvännen 1938.
Sid. 433. Erik Klausson var anställd hos Hans Pedersson
(Stiernsköld) på Norrnäs i Värmdö sn. Det förefaller sannolikt, att hans
djävulsbesvärjelser ägt rum på kyrkogården i Värmdö. I varje
fall ha manipulationerna med landbornas pengar ägt rum på
Värmdön. Jfr Nordberg, Till Värmdöns historia, i Rig 1950.
Sid. 436. 1480 och några år förut fanns i Stockholm en stadstjänare
Hans. Den 15 juli 1480 avlade en dräng ed på, att han icke kallat
honom och de andra svennerna »bödelstjänare». I socialt
anseende stodo stadstjänarna icke mycket högre.
Sid. 442. Tänkeb. s. 391 f. — Den 7 febr. 1481 hade Katarina
Olofsdotter förvisats från staden. Den 6 mars 1482 blev hon för tredje
gången ställd inför rätta, nu för att ha stulit en silversked och
pengar från Anders fiskare. Hon friade sig emellertid med
tolvmannaed och blev icke dömd på nytt, men förvisningen gällde
alltjämt.
Sid. 444. Även en annan gång synes en munk ha varit inblandad
i en stöld. Den 7 mars 1485 tilltalade fogden Magnus mjölnare och
sade, »att han var i råd och dåd därmed, ty han visste, att
munkarna stulit pengarna». Ett vittnesmål tyder ock på, att
mjölnarens son, som var munken Peter, hade varit en av tjuvarna. Men
mjölnaren tyckes ha kunnat svära sig fri, och rättegångens slut
känna vi icke.
Sid. 446. Om penningvärdet, Tänkeb. den 12 december 1481.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
