Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beställt, ty den bestod endast av några gamla, knappt
användbara tuber. På ena sidan om salen lågo
biblioteksrum, på den andra två rum, där i det ena fanns ett
meridianpassageinstrument, som ansågs ganska väl
motsvara tidens fordringar. I andra våningen funnos vår
fars två arbetsrum och vaktmästarebostaden. Två
trappor upp lågo fem rum och ett litet kök, utgörande
professors boställsvåning. Rummen voro små, men mycket
hemtrevliga, och vad som framför allt förhöjde intrycket
var den vackra och vidsträckta utsikten åt alla
väderstreck över staden och dess omgivningar.
Observatoriebacken var förr ej instängd som nu för
tiden. Folk av alla samhällsklasser hade fritt tillträde.
Planteringar funnos icke, endast stora, enstaka träd, i
vilkas skugga sommartiden Stockholms lazzaroner,
"busarna", i stort antal njöto sin siesta. Men platsen
besöktes även av finare folk, ända upp till kungligheten.
Drottning Josefina stannade ofta med sitt ekipage
nedanför backen för att däruppe njuta av den friska luften
och den fria utsikten. Dessa drottningens promenader
gåvo oss våra första tillfällen att omstrålas av den
kungliga nådens solsken. Hon gjorde sig nämligen snart
underrättad om, vilka de glada ungdomar voro, som
svärmade omkring däruppe, talade ofta vänligt med oss
och kallade oss sina små "blåkråkor" på grund av de blå
sammetsmössor vi buro.
Den friska luften på höjden och de ständiga
anledningar till lekar utomhus, som backen erbjöd, verkade
naturligtvis välgörande på uppväxande pojkars fysik.
Vi försummade också inga tillfällen att stoja och
stimma därute, när läxorna gåvo oss tid. Kanske fick
arbetet ofta sitta emellan för lekarna, till skada för
läsningen, men till så mycket större gagn för hälsan. Vi
tumlade om i backen sommar och vinter, i alla väder,
tillsammans med vår trogne lekkamrat och beskyddare,
newfoundlandshunden Bravo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
