Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbildning för att med heder visa sig, lånade kompanichefen
en av ölänningarna och förde sitt folk ut till Karlbergs
borggård, där uppvisning ägde rum för kadettofficerarna,
vilka tycktes ha obeskrivligt roligt åt det
lysande militära skådespelet. Åtminstone försäkrade flera
av dem, när "chefen" några år senare gjorde sitt inträde
vid Karlberg, att det var dem särdeles kärt att få
förnya bekantskapen med en så framstående truppledare.
På vintern samlade sig sommarens lekkamrater till
kälkåkning, och då hade man tillfälle att visa sig
uppmärksam mot det täcka könet genom inbjudning till
våra kälkpartier. Särskilt välkomna voro två i
grannskapet boende flickor, som var för sig under olika
tidsperioder behärskade kälkbacken. Den ena, Anna, var
dotter till kyrkvaktaren i Adolf Fredrik, Lundström,
den andra, Karolina, var dotter till en i Kungsbacken
boende och praktiserande fältskär Östberg. Den ena
blev vår älskligaste operettdiva, den andra vår efter
Louise Michaëlis död förnämsta koloratursångerska.
Säkerligen väcka namnen Anna de Wahl och Karolina
Östberg högtidsminnen hos äldre Stockholmare. Våra
torde dock vara de tidigaste och de angenämaste, ty så
älskvärda och glada lekkamrater glömmer man aldrig.
Fråga är dock om deras hågkomst av oss blev vidare
odelat behaglig, ty alltför ofta visade vi dem det förakt,
som alla tiders pojkar ägnat "jäntor". På väg till
skolan från Observatorium till Regeringsgatan träffade vi
ofta den unga Anna Lundström, när vi sneddade över
kyrkogården. Stundom voro vi då nådiga och lekte med
henne, men lika ofta kitsliga, och då var det vårt nöje
att hetsa Bravo på henne. Många år efteråt talade Anna
de Wahl om den fasa hon kände, då Selandrarna
kommo och odjuret var med dem.
Och den lilla Karolina Östberg råkade också stundom
ut för vår onåd. Ibland var detta dock under tämligen
förlåtliga förhållanden. Hon fick sig alltid, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
