Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess hon lärt henne laga mat, och detta så grundligt, att
vår Fredrika slutligen blev en artist i sitt fack, en
verklig "cordon bleu". På samma sätt förfor hon med husan.
Sedan lärotiden var slut, försvann hon ur köket och blev
endast övervakande och rådgivande myndighet, och
snart gick allt i hemmet så lugnt och mönstergillt, att
hon knappt behövde ingripa annat än för ordnande av
en eller annan detalj.
Våra tjänares tillgivenhet för sitt husbondefolk var
utan gräns. Detta var egentligen lätt förklarligt, ty de
kunde aldrig önska sig bättre stöd och hjälp i livet än
hos dem. Då t. ex. den ena, som var en ovanligt vacker
flicka, efter några års stockholmsvistelse "råkade i
olycka", som termen lydde, övervakade vår moder, att
hon fick ordentlig vård under barnsängen, varefter
flickan återvände till sin tjänst. Vår fader tog reda på att
barnafadern, som övergivit henne, var vaktmästare i
Överståthållareämbetet. Han meddelade sig med
överståthållaren, friherre Sprengtporten, varpå de båda
konstituerade sig som domstol, inför vilken den skyldige
inkallades, fick ovett, ålades att uppfylla sin
försörjningsplikt och, om flickan ville, gifta sig med henne. Men
hon vägrade att taga den man, som övergivit henne. Vår
far övervakade sedan, att herr vaktmästaren fullgjorde
sina ekonomiska förpliktelser, och kraftigare och
hjärtlösare indrivare fanns nog icke bland "kissarna" i
Överståthållareämbetets kansli för uppbördsärenden.
Då största delen av familjens garderob och allt vårt
linne syddes i hemmet, fanns bland tjänarna även en
flicka, som ständigt sysslade härmed. Hon blev
förlovad med en ung man i god ställning, men bröllopet
uppsköts år efter år. Den tillkommande bruden svarade
alltid sin fästman, att då hon tyckte mera om
professorskan än om någon annan människa, kunde han ej begära,
att hon skulle lämna henne. Sannolikt hade giftermålet
aldrig blivit av, om icke vår moder hade förehållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
