- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
38

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickan, att det var hennes plikt att hålla sitt frivilligt givna
ord. Första anledningen till flickans tillgivenhet för vår
mor var, att hon som helt ung utsatts för en sprättig
artillerilöjtnants förförelsekonster och varit nära att falla
offer därför. Vår moder lagade då att hon fick träffa
den unge mannen och höll för honom ett förmaningstal,
så kraftigt, att han lät den unga flickan vara i fred.

Att även då för tiden rötägg funnos, fick vår mor
dock en gång erfara. Innan hon som nygift fått sin
fasta tjänstepersonal, hade hon under en kort tid en
kokerska, som under pågående riksdag skulle tillreda
en middag för en del av det högvördiga ståndet. Den
18-åriga husfrun tänkte vid detta tillfälle möjligen för
mycket på att genom en smakfull toilett tjusa till
prästgubbarna och försummade mot sin vana att till det sista
övervaka köket. Till bordet inkom en icke allenast illa
kokt utan fullkomligt rå flundrefisk. Kokerskan hade
avsmakat vinet till såsen så grundligt, att hon låg på
köksgolvet fullständigt berusad. Unga frun brast i gråt.
Det var den första större middag hon gav som nygift.
Men gubbarna räddade situationen. Högvördiga
stånde tågade mangrant ut till Stallmästaregården och
ställde till en glad fest för sin unga värdinna.

Då vårt hem upplöstes, skildes vi med stor och
uppriktig saknad från våra gamla tjänare, utan att varken
de eller vi mistat varandra ur sikte. Vår kokerska kom
genom vår mors förmedling till en gammal
bankokommissarie, som var djup hypokonder. Men genom sitt
glada lynne och sitt vänliga väsen piggade hon så upp
gubben, att han fick några drägliga år innan han dog.
Han visade sin tacksamhet genom att i sitt testamente
skänka henne 10,000 kronor, med vilka hon for över till
Amerika, där hennes dotter var gift, betalade den
kvarvarande skulden på ett litet hus, som hennes barn ägde,
och tillbragte hos dem sin levnads afton. Årligen skrev
hon till vår mor och skickade genom sin dotter från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free