- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
42

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom långt, om han studerat för inträde på
tjänstemanna- eller den lärda banan."

En kvasi-tjänare var även Gustav Björn, ett
fattighjon från Sabbatsberg, som skaffade sig sin föda och
några slantar genom att såga ved och hämta
dricksvatten till Observatorium och till Bergiilund, där professor
Andersson, föreståndare för Bergianska trädgården,
residerade. Mycken nytta gjorde Björn just icke, men av
barmhärtighet läto de båda arbetsgivarna honom uträtta
vad han kunde och ville. Han var en besynnerlig kurre,
ett slags gatans ryktbarhet, som tillbringade den mesta
tid, han tog sig ledigt från arbetet, med att driva
omkring runt staden, säljande av honom själv författade
namnsdagsgratulationer, textade med ganska prydlig
stil i olika färger och rikt illuminerade med
begynnelsebokstäver och ornament.

Även spådde han väder, vartill han, på grund av sin
anställning vid "stjärnkikeriet", av den stora
allmänheten ansågs fullt kompetent.

Han var mycket svag för det täcka könet,
synnerligast för köksor, vilka han tillägnade sina poetiska
utgjutelser, fiffigt nog då han vanligen härför undfägnades
med mat och dryck. Men rätt ofta kunde han vara
närgången, och på gatorna antastade den gamle satyren till
och med bättre damer, synnerligast om de, som han sade,
"hade fina spetsar på understubben". Hela Stockholm
kände emellertid Björn, och ingen förargade sig över
hans uppträdande, så mycket mindre som blotta
nämnandet av ordet poliskonstapel drev honom på flykten.

Det var icke allenast tjänarna, som troget under alla
år höllo samman med familjen. Bland dem, som
förrättade grovsysslor eller försågo hemmet med
förnödenheter, såg man aldrig nya anleten. Typiskt för detta
förhållande var "champinjongumman", som varje höst, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free