Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför skolan avvaktade han tåligt lektionernas
slut. Ve dem, som på något sätt på gatan visade sig
fientligt sinnade mot hans skyddslingar. Ingen följesven
kunde högre känna sitt ansvar än Bravo; ibland kunde
han t. o. m. gå för långt. Han var alla "busars" skräck,
och vilket ovärderligt stöd hade vi icke i honom vid våra
slagsmål med tobakspojkarna från Ljunglöfs och
Strömbergs fabriker. Med hans hjälp utgingo vi som segrare
även då fienden var oss mycket överlägsen i antal.
En gång, då vi tillsammans med honom gått till
Brunnsviken för att bada och han som vanligt låg och
vaktade våra kläder, roade sig en av oss för att skrämma
de andra med att låtsas som om han tröttnat och höll på
att gå till botten. Men det skulle han icke ha gjort.
Bravo störtade sig högt tjutande av ångest i vattnet, och
när vederbörande åter kom upp, grep han honom och
släpade honom utan vidare i land. Sedan kunde vi aldrig
taga Bravo med oss, då vi gingo till badet, ty så snart vi
klätt av oss, hindrade han oss att gå i vattnet och kunde
varken med lock eller pock förmås att avstå härifrån.
Ej ens stryk hjälpte. Han tog gnällande emot det. Men
i badet fingo vi ändå icke gå.
Han var ytterligt from mot andra hundar och
missbrukade aldrig sin enorma styrka mot dem. Vid ett
tillfälle gjorde han dock ett undantag, och denna gång
grundligt. Sommaren 1853 bodde vi på Ulriksdal, där
Bravo stiftade ett ömt vänskapsförbund med en liten
King-Charles-hund. En dag kom denna sönderbiten
och linkande i ett ytterst medtaget tillstånd ned till vårt
hem i slottet. Sedan han till synes meddelat sig med
Bravo, tågade båda bort tillsammans. Dagen därpå kom
en hundägare, boende bortåt Rådan, ytterst förbittrad
upp till vår far och beklagade sig över, att vår stora
hund hoppat över stängslet vid hans ställe och utan
vidare flugit på en honom tillhörig större hund och svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
