Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKOLAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma loss, till dess han slutligen fick hjälp, vilken dock
genom avsiktlig fumlighet förlängde hans obehag. Då
han slutligen kröp ut ur globen, tystnade
skrattsalvorna, och pojkarna sutto stumma och allvarliga som
Egyptens präster. Olyckan, påstodo de, hade förorsakats av
att den svaga linan brustit.
Lärarna sutto vanligen vid ena bordsändan i klassen
på pinnstolar med kupig sits. En vacker dag roade sig
Isidor Lundström att strax före Feilitzens lektion lossa
stolens ben och de svarvade pinnar, som förbundo dessa.
Han sammanfogade sedan det hela så löst, att stolen
nätt och jämnt kunde hålla sig uppe. Då Feilitzen kom
in sade han varnande till honom att icke sätta sig i
stolen, som var ranglig och mycket osäker. Feilitzen,
som misstänkte något av den gode Isidors vanliga
skämt, utbrast: "Du pratar då jämt dumheter", och fick
mycket brått att slå sig ner i stolen, vars ben
naturligtvis flögo åt alla sidor, så att Feilitzen rullade efter
golvet. Då Lundström, beklagande olyckan, hjälpte upp
honom med yttrandet: "Jag varnade ju magistern",
tackade Feilitzen honom för hans omtänksamhet och höll
honom sedan för en av klassens bästa och hyggligaste
gossar.
Komministern i Kungsholms församling, Camillus
Oldenburg, lärare i kristendom, var en lärd man och på
samma gång en mycket fördomsfri präst, som trivdes
gott i glada lag. Om honom berättades bland oss några
historier, som ej just voro ägnade att höja hans
anseende som kristendomslärare. Han var anställd vid
barnbördshuset, där han skulle döpa alla barn, som på
inrättningen sågo dagens ljus. Enligt kyrkohandboken
skall dopförrättaren uttala välsignelsen över de
nydöpta under handpåläggning. Då det ibland hände, att
flera skulle döpas på en gång, och Camillus fann den
föreskrivna, oundvikliga ceremonien besvärlig, ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
