- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
101

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKOLAN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägrade att taga emot annat betyg än det högsta, och
då detta förvägrades mig av en lärare, som nyss börjat
i skolan, for jag till Uppsala med ett enkelt godkänd.
Före examen anmälde jag mig däruppe till tentamen
för högsta betyget. Då adjunkten Daug fick se mig,
utbrast han skämtande, att det var den minste
matematiker han någonsin sett, men tillade efter tentamen:
"liten men naggande god", och gav mig högsta betyget.

Om några av de övriga ämnena också gingo litet
knaggligt, gick det dock, till dess jag slutligen fick den
intill senaste tid av alla examinander fruktade Afzelius.
Filosofi hade roat mig i skolan, och gubben Bohman
brukade kalla mig sin lilla "Hegel". Den anspråkslösa
kursen i studentexamen klarade jag också gott, och som
det var sista ämnet, kände jag mig så glad, att jag ej
kunde hålla mig stilla på stolen. På Afzelii fråga,
varför jag icke satt ordentligt, svarade jag, att jag var ju
bara sexton år och skulle bli student, ty adjunkten
kuggar mig nog icke. Vem kunde då begära, att jag inte
skulle vara glad? Afzelius genmälte, att jag ej skulle
göra mig för säker, samt tillade därpå utom ämnet:
"Huru stavas t-ljudet i ett älskadt fosterland?" Jag
svarade ögonblickligen: "Med dt naturligtvis." Då fick
jag höra, att det var min lycka att jag svarat rätt, ty i
mitt svenska skrivprov hade jag haft t, men hade icke
blivit kuggad, enär jag hade så goda vitsord från rektor
Bohman, att man ansett att felet berott på slarv. Ett
orätt svar, och jag hade varit borta från examen. Så
svävade den gamle, käre gubben Bohmans anda över
mig och räddade mig från att kuggas, därför att jag
infört nystavning 50 år för tidigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free