Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NORRA STOCKHOLM PÅ 1850-TALET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till offentlig förlustelseplats eller Vauxhall, som dessa
ställen fordom kallades, och slutligen använts som
arsenal. Den revs år 1851.
I det hörn av Kungsträdgården, som nu upptages av
Blanchs kafé, låg den enda fullt vetenskapligt skötta
brunnsinrättning, som fanns i Stockholm, upprättad av
Vetenskapsakademiens kemist professor Mosander. Den
låga byggnaden var målad i ljusröd färg och försedd
med en rymlig veranda, där patienterna togo motion
efter vattnet, då väderleken ej tillät dem att promenera
i torget. Lokalen användes ända tills den nedrevs för
att lämna plats åt Konstföreningens hus. Vi pojkar
älskade mycket Mosanders vattenbutik, ty trots dess
vetenskapliga värdighet fingo vi mellan springlekarna i
torget komma dit in och läska oss med saft och vatten
för billigt pris.
På torgets västra sida fanns icke mera än två
byggnader, som flankerade Lantmäteribacken. Båda vände
sin bakre gavel mot torget. Den norra är, som bekant,
i dagarna ombyggd. Vid den södra fanns den ännu i
dag i orubbat skick och med oförändrad inredning
kvarvarande lilla vattenbutiken. Det är för en gammal
stockholmare, som älskar sin stad och sina minnen,
vederkvickande att ännu i nådens år 1920 få sitta under
de gamla kära, lyckligtvis ännu ej nedhuggna lindarna
och njuta en stunds vila i det sedan barndomen välkända
hörnet. Allt är där sig likt, endast att den ena
generationen efter den andra av små flickor, som serverade
vattnet, vuxit sig stor och gått bort, utom den
kvarstående, som innehar butiken. Nu har hon börjat åldras,
men man påminner sig henne livligt som liten tös. Och
gardisten, som vandrade där och vaktade kungen och
lejonen, åt vilken man smått drog på munnen, är borta.
Ett för ögat angenämare skydd är det, som nu lämnas
av en vacker blomsteranläggning. Och hela torget är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
