Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NORRA STOCKHOLM PÅ 1850-TALET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som krigsbyte från danskarna 1658 vid erövringen av
Kronborg och hade hemförts av Erik Dahlberg.
Kyrkans nuvarande vackra kupol fanns icke, utan
kyrktornet kröntes av en trattformig överbyggnad, som
gjorde, att kyrkan vanvördigt kallades brännvinspannan
(sid. 133). Kupolen byggdes ej förr än 1866.
Ännu ruskigare, omgivet av stugor bebodda av
slödder, var det gamla Träsktorget, sedan Roslagstorg, nu
en del av Birger Jarlsgatan. Där stodo i vår barndom
två förut på Packartorget och ännu tidigare på
Stortorget uppresta skampålar med vidhängande halsjärn.
De intogo mitten av en plattform av trä, och den ena bar
på toppen den beryktade spögubben Kopparmatte. På
båda voro runt alla fyra sidorna spikade förtenta
järnplåtar, gulbruna av rost, med namn på dem, som
undergått eller ådömts schavottering, samt orsaken till
straffet. Största delen voro dömda för förfalskning eller
voro förrymda bankruttörer, men bland namn, som
sålunda prisgivits åt offentlig vanära, funnos många på
kända personer, såsom Johan Jakob Anckarström,
Mauritz Armfelt och Magdalena Rudenschöld. Att se hennes
namn på detta ställe i sena tider väckte stark förbittring
i våra unga sinnen. Vi studerade upprepade gånger
dessa kåkar, då vi från skolan gingo hem till
Observatorium över Träsktorget och den s. k. Nya vägen. De
borttogos 1855.
Humlegården har undergått många öden sedan den
på 1600-talet var en verklig kunglig humlegård. Den
öppnades en tid som lustpark, och efter 1822 erhöll
generalfälttygmästaren rätt att tillgodogöra sig höskörden
för sina hästar. Vår fars vän, generalfälttygmästaren
baron Wrede, hade ännu denna förmån. På södra sidan
om Humlegårdsgatan var en hög stenmur, i mitten
genombruten av en prydlig järngrind. I övrigt var
parken omgiven av plank. Allmänheten hade fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
