Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NORRA STOCKHOLM PÅ 1850-TALET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helene Madsen. Från parken företogos upprepade
gånger uppstigningar med luftballong av två bröder Berg
från ryska östersjöprovinserna, och på platsen i
grannskapet av Rotundan voro uppsatta några stora tält,
inrymmande ett menageri, ägt av en Kreutzberg. En dag
kom den sköna Helene och frågade mig, den yngre av
oss, om jag ej hade lust att tillsammans med henne
göra en uppstigning med Bergs luftballong. Jag
svarade genast ja! ty vem vill inte vid 20 år fara upp mot
himlen tillsammans med en ung och vacker flicka. Men
då den sköna talte om att hon även inbjudit Kreutzberg,
blev jag betänksam, ty tidningarna omtalade ofta, vilka
som åtföljt bröderna Berg på deras färder, och om det
icke gjorde mig något att man fick veta att jag svävade
i den solbelysta etern med den sköna Helene, ville jag
icke utsättas för att påstås pläga umgänge med
Kreutzberg och hans vrålande disciplar. I början av 70-talet
började man anordna Humlegården till den förtjusande
park, den nu är. En kväll på Operakällaren var jag
tillsammans med arkitekten Isæus. Han omtalade för
mig, att man, för att få den rätta stilen på parken i
Humlegården, i dagarna skulle hugga ned samtliga de gamla
lindarna. Jag fördömde detta attentat, som borde
förhindras, gick hem till Sturegatan och bad min mor skriva
till kung Oskar och böna för att de ståtliga träden skulle
få stå kvar. Hon gjorde det. Dagen därpå
promenerade kungen i Humlegården och tog reda på de
pågående anläggningarna. Isæus uppkallades till slottet, och
majestätet förbjöd honom att låta fälla de åldriga
lindarna. Ännu i dag ser jag med belåtenhet på detta lilla
lyckade inlägg att stävja det då för tiden rådande,
fåniga begäret att förstöra allt gammalt vackert, som
växer inom Stockholms tullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
