Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SAMFÄRDSEL OCH HYGIEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms gator voro i vår ungdom, där de icke
utgjordes av vanliga landsvägar, stensatta, men icke som
nu med tuktad sten, eller, där det är riktigt fint, belagda
med asfalt, utan med den välkända "knatterstenen" — en
plåga för fötterna och en ruin för skodonen —, som man
ännu kan träffa i avlägset belägna gränder på
malmarna. Då användes den allestädes, till och med på en så
förnämlig plats som Gustav Adolfs torg. Trottoarer
funnos icke förr än i slutet på 1840-talet och kommo endast
långsamt till anläggning. Ännu 1860 ägde stadens
förnämsta gata, Drottninggatan, icke trottoarer norr om
Klarabergsgatan. I allmänhet voro även trottoarerna
helt belagda med knattersten, men på de allra
förnämsta platserna, som Norrbro och nedre
Drottninggatan, var dock här och där trottoarkanten gjord av
huggen sten.
Ända in i vår ungdom kunde man få se gator, där
rännstenen löpte mitt i gatan. I allmänhet användes
dock tvårännstenssystem, och där trottoarer ej funnos,
var mellan rännstenen och husväggen en halv meter hög
stensatt dosering. I dessa rännstenar uthälldes allt
smutsvatten från bredvidliggande hus, nattkärl och
annat, och orenligheten lämnades att avrinna,
kvarlämnande en bottensats, som ruttnande förpestade luften.
Rännstenarna spolades aldrig, ty huru skulle man kunna
spola, då både vatten och avloppsledning saknades? Den
enda renhållning, som förekom, gjorde regnet, vilket av
naturliga skäl ju icke alltid inställde sig i rätt tid. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
