- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
162

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SAMFÄRDSEL OCH HYGIEN

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den bästa i hela Stockholm, så god, att därifrån togs det
vatten, som användes till hälsovattens beredning för
professor Mosanders brunnsinrättning vid Karl XIII:s
torg. På Kastenhovsgården, i den Filénska egendomen,
nu Centralbadet, på Brunkebergstorg och i Slottet
funnos också brunnar, som ansågos förträffliga. Även på
begravningsplatserna hade man brunnar, varibland den
mest anlitade var den på Johannes kyrkogård. Den, som
ville få riktigt gott vatten, tog det från slottskällan i
Hagaparken, vars vatten av företagsamma personer
kördes kring till deras abonnenter i staden.

För matlagning och tvätt upphämtades genom
stuprännorna det smutsbemängda vattnet från hustaken
eller bars i ämbar eller såar från stadens vattendrag.
Ofta kördes det också av åkare med vattentunnor hem
till hushållen och förvarades där i tunnor och kar. Icke
allenast vatten från Mälaren och Saltsjön utan även det
ytterligt smutsbemängda från Nybroviken och Klara sjö
kom till användning.

Öppnades så 1861 vattenledningsreservoaren vid
Årstaviken, hälsad med allmän och välgrundad
belåtenhet. Man kan förstå, huru stor vattennöden i Stockholm
var, då vår far underkastade sig den för hans
förhållanden stora utgiften att på egen bekostnad draga upp
vattenledning från Drottninggatan till
Observatoriebyggnaden.

        

I vår barndom var Stockholm under
vintermånaderna en stad, där efter solens nedgång på gatorna
härskade mörker. Gatubelysningen var ytterst usel. På
husväggarna hängde små eländiga lyktor, kattögon eller
vargögon, som spridde sitt matta sken en 8—10 fot
omkring sig. De höllos lysande av husägaren eller därför
antagna entreprenörer. På de större gatorna var
tillståndet något bättre, där funnos nämligen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free