Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RESTAURANTER OCH KROGAR. FÖRSTRÖELSER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extranummer, var det bara att från salongen anropa
kapellmästaren, och hördes ingen opposition från annat
håll, bifölls gärna den gjorda framställningen. Allt gick
så gemytligt till, att det icke väckte något som helst bråk,
då en kväll en mariebergare, Wahlberg vid Svea
artilleriregemente, klingade i glaset, steg upp på stolen och
yttrade: "Mina herrar i orkestern! Jag ber att få meddela,
att det är publikens enhälliga önskan, att de av Eder,
mina herrar, som sätta de stora fiolerna mot golvet, i
stället behagade, liksom de övriga, hålla dem under
hakan." Publiken instämde applåderande, von Schantz
skrattade, och violoncellspelarna gjorde löjeväckande
ansträngningar att följa Wahlbergs anhållan. Om en stund
vände sig denne till publiken och frågade, om det icke
kanske ändå vore lämpligast att instrumenten
fortfarande ställdes mot golvet.
En kväll var den yngre av oss inne på Berns
tillsammans med några vänner, bland vilka befunno sig en
norskfödd Uppsalastudent och Johan Gabriel Carlén,
skriftställaren, av oss och andra utan att det förargade
honom kallad "revolutionsfåret". Under kvällens lopp
reste sig norrmannen och vände sig till publiken samt
bad den deltaga i en hyllning för den frisinnade
fosterlandsvännen och Bellmans-beundraren Johan Gabriel.
Mot slutet av talet ryckte han en servett från en kypare,
virade ihop den till en krans, över vilken hälldes punsch,
varefter den högtidligt sattes på Johan Gabriels hjässa.
Publiken applåderade och skrattade, Johan Gabriel grät
av rörelse över hyllningen, och tårarna runno ned i hans
vita skägg tillsammans med den från den improviserade
lagerkransen droppande punschen.
Av restauranter eller, såsom de förr kallades, källare
funnos i vår ungdom inom stadens hank och stör ej
mindre än 85, de flesta belägna på Norr. Med dessa stiftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
