- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
220

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RESTAURANTER OCH KROGAR. FÖRSTRÖELSER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne. Även de andra medföljde, och snart var ett
bättre slagsmål i full gång. Axel von Mecklenburgs
antagonister blevo grundligt genompryglade, och särskilt
sidenkramhandlare Wibell blev illa åtgången. Segrarna,
löjtnanterna vid Andra Livgardet John Levin, Frithiof
Bibau och Claes v. Mecklenburg samt vid Svea Artilleri
Axel Mazer blevo jämte Axel von Mecklenburg
inkallade till polisförhör. Efter utredning av målet
överlämnades detta till Roslags häradsrätt, som den 13 november
dömde herrar officerare att för misshandel, särskilt av
Wibell, böta, Levin 39 kronor och 30 öre, Claes von
Mecklenburg 27 kronor och 75 öre samt Bibau och Axel von
Mecklenburg, som tyckes hava varit alldeles jämnstarka,
21 kronor och 50 öre vardera. Dessutom fingo de
gemensamt repa om sveda och värk åt Wibell och övriga
målsägande. Allmänna meningen var nog, att herr
Wibell fått ungefär vad han behövde. Den ende av de
rättsförda, som hade något obehag av målet, var Mazer.
Han blev nämligen fullständigt frikänd, enär han icke
av rätten ansågs hava deltagit i slagsmålet. Man
skämtade allmänt med honom och frågade, om han ej kände
sig kamratlik mot Axel von Mecklenburg, då han ej
hjälpt honom, eller om han som artillerist ansåg sig ej
kunna kämpa annat än på kanonhåll och därför
avlägsnat sig för att söka lämplig position för sina vapen.

Till höger om vägen, litet längre bort vid Rosenvik,
låg Franska värdshuset, omtalat av den gamle
bibliotekarien Gjörwell för sina goda abborrar. Gubben nämner
ej det, som i våra yngre dagar magnetiskt drog det unga
Stockholm dit ut. Det var känt och med rätta känt för
de utomordentligt vackra flickor, som gåvo gästerna
härligt vin, utmärkt mat och skälmska blickar. I den stora
salen en trappa upp gick dansen ofta långt in på natten.
Nu är den glada tiden ändad och den muntra dansen slut.
Men teaterchefen Hedberg med fru har där slagit upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free