- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
230

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RESTAURANTER OCH KROGAR. FÖRSTRÖELSER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var att ej på förhand kungöra bröllopet, utan gifta sig
nästan i smyg.

Bland besynnerliga seder, som levde kvar i vår
ungdom, var väl den vidrigaste den offentliga utställningen
av lik. Väl lever ännu i våra dagar bruket kvar att
avlidna kungliga personer utställas på "lit de parade", men
dels kan detta hava vissa legala skäl, dels sker det ju
alltid under utvecklande av mycken allvarlig ståt och
prakt, dels och fram för allt äger ej allmänheten rätt
att komma den döde i opassande närhet. Helt
annorlunda var det förevisande av lik, som var brukligt då vi
voro barn. Lokalen var någon gång prydd med
blommor eller på något annat sätt. Detta hörde dock till
undantagen. Allmänheten hade fritt tillträde och fick
beskåda liket huru nära som helst. Tonen bland åskådarna
var ofta mycket rå och vördnaden för dödens majestät
ringa. Människorna trängdes i sorgehuset och tilläto
sig opassande skämt över den döde och anmärkningar
över anordningarna. Ofta kom det till och med till så
råa uppträden, att polis måste ingripa.

En gång gingo vi på väg från skolan förbi ett på
Holländaregatan ännu kvarstående lusthus och sågo
däromkring en stojande folkmassa. Nyfikna efter pojkars
vana trängde vi oss in i lusthuset och kommo
alldeles oförberett inför en man i en öppen likkista.
Intrycket blev den ene av oss så hemskt, att han sedan dess
aldrig frivilligt ser en död. Den andre har ju genom
sitt yrke förts att så många gånger se kvarlevorna av
det, som en gång var en människa, att den syn han såg
för mer än 60 år sedan numera ej lämnat något
uppskakande minne kvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free