- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
234

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KADETTIDEN. GRADPASSERING

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med sin livliga skildring av allt det underbara, som
han då enligt sin övertygelse skulle komma att uppleva,
uppeggade han till den grad min fantasi, att jag genast
vid hemkomsten bad min fader om tillstånd att få
medfölja expeditionen. Till min glädje bifölls min begäran
utan vidare.

Visserligen fingo vi ej uppleva så underbara
äventyr, som vi tänkt oss, men resan och tjänsten ombord var
dock så omväxlande, så härdande för kropp och sinne,
att den blev ett av mina bästa ungdomsminnen.

Vi voro åtta extrakadetter. Under några veckor
pågick i Karlskrona fartygets utrustning, i vilket
ansträngande arbete vi efter våra späda krafter ivrigt
deltogo. Trettonåringens armar värkte nog, när man slutat
dagens möda, men detta hindrade oss dock ej att varje
kväll dansa med de unga Karlskrona-flickorna.
Naturligtvis funno vi dem förtjusande, och att våra små
ansatser som kurtisörer upptogos med förståelse tror jag
mig kunna sluta därav, att då jag efter fyrtioårig
skilsmässa träffade en av dessa mina ungdomsflammor i
Härnösand, utbrast hon på oförfalskad, trevlig
Karlskrona-dialekt till den korpulente översten: "Men
minsann ä’ de’ inte den lille, söte Nisse".

Så lade korvetten ut på redden, och efter några
dagar lättade vi och gingo till sjöss. I det friska,
omväxlande livet på det gamla, ståtliga örlogsfartyget låg en fläkt
av poesi. Redan det oberäkneligt nyckfulla i vind och
väder hade sitt behag. Och huru älskade man ej sin
vackra skuta, när hon red ut en storm med bottenrevade
segel, eller när hon vid svag vind majestätiskt skred
sin bana fram med alla klutar tillsatta.

Befälet behandlade oss med allvar men dock med stor
välvilja. Vårt egentliga umgänge ombord hade vi
naturligtvis för om stormasten bland besättningen, som
underhöll oss med roande och uppbyggliga, mer eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:20:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stockante/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free