- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
66

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ugn, utan att låtsa om, att den fanns; men barnen
ropade med en mun: "hurra! hurra! Purday, du har
nu sjelf sagt, att vi ej göra någon skada, så kom nu
inte och gräla en annan gång."

"Jag tänker aldrig bry mig om den
grälmakerskan," förklarade Johnnie för Annie; och hörde alls
icke på miss Fosbrooks glada utrop: "jag är så glad
att ni får stanna."

Och så länge den dåraktiga pojken kom ihåg
denna händelse, trodde han att miss Fosbrook varit
så elak, att hon velat befalla dem gå ifrån elden, men
att Purday hindrat henne derifrån. Miss Fosbrook
ansåg det ej löna mödan, att försöka göra sig förstådd;
hon var glad, att hon fullgjort sin pligt och att hon
nu kunde få deltaga i barnens glädje. Hon sprang
omkring och samlade stickor åt Sam, tills hon var
alldeles andfådd, och blef lika så glad som de, när
elden, som blifvit alldeles qväfd af det ogräs, Purday
kastat derpå, åter tycktes vilja uppflamma. Sam och
Susanna visste nog, att hon endast talat vid Purday,
emedan hon trodde det var hennes pligt, men det var
rätt svårt för dem, att kunna förlåta henne, att hon
störande velat inblanda sig i deras nöjen. Slutligen
tyckte hon, att hon lugnt kunde lemna dem, och gick
in för att sätta sig och läsa en stund. Hon hade
ännu ej framkommit till boningshuset, då hon fick
höra små steg komma trippande efter sig och såg,
att det var Elisabeth.

"De äro så tråkiga," sade hon. "Sam knuffar mig
jemt in i röken, och Georg bråkar så. Får jag gå
in med er, kära Christabel?"

"Mycket gerna," svarade miss Fosbrook, "men
jag är ledsen att höra alla dina klagomål."

"De äro alltid så stygga mot mig," försäkrade
Bessie.

"Du måste försöka att vara glad och vänlig emot
dem, så skola de nog upphöra att förarga dig."

"’Men får jag komma in med er? Det skall bli
ett så bra tillfälle för min hemlighet."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free