- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
92

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon tänkte på, att hon bjudit till att göra sitt bästa,
kände hon alla sina lemmar spritta af fröjd.

Man kan vara säker på, att huru svårt än ett
arbete, som man ej tycker om, må förefalla en, medan
det pågår, så finner man dock efter dess fullbordande,
att lektimmarne äro dubbelt så roliga.

NIONDE KAPITLET.



Miss Fosbrook kom snart under fund med, hvad
mrs Merrifield menade, då hon sade, att besöken på
herrgården ej vore nyttiga för barnen. Ehuru
Susanna tyckte om allt, som gjorde att de fingo kortare
lexor och åstadkom någon omvexling, visste hon dock,
att hon på herrgården måste iakttaga ett mycket
städadt uppförande, och gjorde sig derför icke några
synnerliga förhoppningar öfver det nöje, som väntade
henne, men Elisabeth och Annie voro alldeles
bortkollrade. De hade ständigt något nytt att undra
öfver. De undrade, om de skulle äta middag i
skolrummet eller i stället äta frukost hos mrs Greville;
de undrade om mr Greville skulle tala med dem;
de undrade om Fräulein Munsterthal skulle vara
ovänlig; de undrade, om Ida ännu lekte med dockor,
och de sågo ut, som om de förundrat sig öfver sig
sjelfva, derför att de skulle gå bort i dag.

Ja, undrandet ville icke ens sluta, när lektionerna
börjades, så att de voro i stor fara att få plikta, och
när de ej hade något annat att undra öfver, undrade
de om klockan ej snart vore tolf, och bemödade sig
ej att tillbakahålla väldiga gäspningar. Bäst som
Elisabeth satt och skref, utropade hon: "jag är
tvungen att fråga något, miss Fosbrook? Få vi sätta
på oss våra hvita klädningar?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free