- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
114

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det finnes i sorgen ingenting, som nödvändigt
måste ha till följd, att barn eller fullvuxna menniskor
blifva bättre. Ibland, när någon är mycket sjuk i ett
hus, händer det, att barnen, under ovissheten om
utgången, blifva oroliga, emedan de ej hafva sina
vanliga göromål, och då äro de ofta mycket obeskedliga,
när de borde vara just motsatsen. Men hvad som
är säkert, är, att om vi ej taga sorgen på det rätta
sättet, så gör den oss snarare sämre än bättre.

ELFTE KAPITLET.



Harry var vid ett sådant lynne, att han var trött
på, att oroa sig och gå och vänta på underrättelser,
och var glad, att kunna bli qvitt tanken derpå och
få vara med om något nytt.

Harry och gossarne Greville tyckte mycket om
att vara tillsammans, när de fingo göra odygd. De
"lärde honom en hel hop saker", som han uttryckte
sig, de åstadkommo en omvexling, och han var alltid
glad, när han kunde få någon, som ville höra på hans
underbara historier, hvilka riktigt roade de andra
gossarne, som visserligen stundom gjorde narr af dem,
men icke voro så benägna som Sam, att häckla
dem och bestrida deras trovärdighet.

Stackars kapten Merrifield! Hvad hade han icke
allt fått upplefva, om man skulle tro sonens berättelser
derom. Han hade fastnat på en magnetklippa, han
hade blifvit stucken af mosquitos, som voro så stora
som kajor, ja, det vill säga som honungsfåglar, och
han hade en gång satt sig att hvila på stammen af
ett kullfallet träd, då den plötsligen gjorde en så
häftig rörelse, att han föll till marken, och befanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free