- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
115

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädstammen då vara en skallerorm — det vill säga,
en jätteorm. Men det var ej nog med, att Henry
jemt skröt med de hästar, han sjelf tämt, de
kaniner, han hade skjutit, de träd han klättrat i,
de fågelbon, han tagit och de råttor, han dödat, och
allt detta i sådana ordalag, som han ej tordes
begagna, när hans bror var närvarande, ty när Sam
frågade honom, hvad han menade med att säga
så der, brukade han alltid svara: "det var bara på
skämt," Ibland visste han knappt sjelf, om han ville
bli trodd eller ej, och hvilka lysande bedrifter han
ämnade utföra såsom sjöman, derom hafva vi redan
hört honom berätta. Än ämnade han från stormasten
nedskjuta den franska amiralen, än skulle han med
fiendens hela flotta i släptåg inlöpa i Plymouths redd,
än skulle han, den yngsta kadetten, sedan alla andra
officerare drunknat, rädda hela besättningen på ett
vrak, än skulle han skjuta en haj tvärs igenom
hufvudet, just när den höll på att sluka prins Alfred.

Sålunda var han utan tvifvel en mycket rolig
kamrat för dem, som ej voro så noga med sanningen
och hvilka tyckte om, att höra och skratta åt stora
ord, och denna fridag tyckte gossarne Greville, att
det var trefligt, att hafva honom med sig, och de voro
mycket nyfikna att se, huru mycket sanning det var
i hans skryt, att han var en beundransvärd skytt.

De hade alla tre blifvit förbjudna att handtera
bössor, utom när någon äldre var närvarande; men
gossarne Greville voro just ej vana att lyda oftare,
än när de voro tvungna, och sedan Henry nu en gång
kommit på den tanken, att ingen skulle bry sig om,
hvad han nu toge sig till, ville han hellre vara
olydig, än att de skulle skratta ut honom, för det
han lydde guvernanten.

De letade nu fram trädgårdsmästarens bössa från
det gömställe, der de lagt den, sedan de tagit den
ur vedboden, och de tre gossarne sprungo bort
tillsammans. Det angelägnaste de hade att göra, var
att komma ifrån mr Grevilles egor, der de lätt kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free