- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
119

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fängelse, och att de aldrig mera skulle bry sig om
honom; men som det var tydligt, att bössan måste
inlösas, om de ville undslippa ett svårt straff, så blef
det en rådplägning. Ingen af dem hade mycket
pengar, men Osmond tröstade dem med den
förhoppning, att arrendatorn nog skulle nöja sig med mindre.
Tjugufem shillings för en kalkontupp, det var alldeles
för öfverdrifvet dyrt, och kanske han skulle vara nöjd
med hälften.

Hälften syntes dem likväl vara lika svår att
anskaffa, som hela summan. Osmond hade tre shillings,
Martin två, Harry fyra pence! Hvad skulle man
göra? Gossarne förklarade, att om deras far skulle
få veta det, skulle de sannerligen ej försvara Harry,
som hade förrådt dem. Och egentligen, eftersom det
var han, som skjutit kalkonen, borde han ensam
betala hela summan.

Ljudet af tjenarnes middagsklocka hördes från
herrgården och afbröt rådplägningen; gossarne kunde
ej vara hemifrån vid frukosten, och derför skildes
de åt och kommo öfverens, att mötas på samma ställe
klockan fyra, for att få höra resultatet af Harrys
underhandlingar med arrendatorn, ty ingen af gossarne
Greville ville höra talas om, att gå med honom och
försöka beveka fienden.

Den stackars Harry begaf sig tröstlös på
hemvägen. Ett Ögonblick kom han på den tanken, att
berätta det för Sam och bedja honom hjelpa sig;
men Sam skulle säkert bli så förtörnad öfver ett
sådant beteende på en tid sådan som denna, att han
kanske snarare skulle ge honom ett kok stryk, än
hjelpa honom. Och när Harry tänkte efter, så trodde
han ej, att Sam kunde hjelpa dem, och dessutom hade
han så ofta skrytit öfver, att han öfverträffade sin
äldre bror, att han nu ej ville förödmjuka sig med
en sådan bekännelse, isynnerhet som han måste tillstå
för sig sjelf, att alltsammans kom deraf, att han ej
följt Sams råd och gått ordentligt i kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free