- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
168

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grevilles åsna. Susanna var litet ängslig öfver dem,
och hon hviskade åt miss Fosbrook, att hon hoppades,
att mamma ej skulle tycka dem vara för fina, och
att de ej kostade för mycket. Men då miss Fosbrook
försäkrade henne, att kläderna kostade mindre, än
deras pappa gifvit dem dertill, bad hon, att Annie
och lilla Sally skulle få likadana.

Som dessa två likväl icke skulle resa till London,
vågade miss Fosbrook ej göra det, och som Bessie
mycket önskade att ega en hvit halmhatt, klädd med
röda band och en hvit plym, men ej kunde få denna
sin önskan uppfylld, så gingo de båda flickorna
derifrån med ouppfyllda önskningar, såsom ofta händer
vid sådana tillfallen.

Men Elisabeth glömde snart hatten, när hon ej
såg den mera; och de gingo att bese domkyrkan,
hvars målade fönster och stora hvalf lärde henne
känna en skönhet af allvarligare och högre slag. De
gingo sedan fram och tillbaka utanför kyrkan, för att
vänta på pappa, och blefvo både trötta och hungriga,
innan han kom. Ändtligen kom han, och sade, att
han var mycket ledsen, att de fått vänta så länge
på honom.

Med en sjömans artighet bjöd han miss Fosbrook
armen och förde dem till en sockerbagare, der han
bad dem äta hvad de ville, och för återstoden af
penningarne, som han gifvit dem, köpa sockerkakor
åt småbarnen derhemma. Medan de voro der, hade
han hemtat vagnen, och nu foro de hem igen, och
funno alla de andra uthungrade, ty de hade i tre
qvarts timme väntat på middagen. Under öfver alla
under! Farbror John hade ej ätit upp någon af barnen
under deras frånvaro, icke ens "lillan", men pappa
rådde Susanna, att gå och göra sig säker om, att hon
var oskadd. Han bad Sam gå till Purday och
begära sallad till middagen. Det gjorde han kanske,
för att blifva af med sin efterhängsna följeslagare,
medan han frågade sin bror, hur det stod till med
gossarnes kunskaper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free