- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
180

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och när de väl funno honom, röt han så förfärligt,
att de små barnen blefvo förskräckta och de stora
tyckte, att detta rytande var det bästa af allt, ja, det
var Johnnies största ärelystnad, att kunna ryta som
pappa. När han ropade, lät det, som om rösten kom
från en helt annan plats, än der han var, så att de
aldrig af hans rop kunde gissa till, hvar han befann
sig. Denna gång hörde de rösten alldeles som från
köksträdgården, och när de gingo dit, för att söka
honom, hörde de ett annat "ohoj" från Sams
päronträd, och när de tittade dit upp, hörde de "ohoj"
från stallet. Slutligen såg Annie upp i luften, som
om hon trott, att pappa kunde vara der, och då fick
hon hastigt se de mest skälmaktiga ögon titta ned
från taket af lusthuset. Der hade han legat hela
tiden och roat sig med att betrakta, huru de sökte
efter honom, och ropat dessa underbara "ohoj" som
vilseledt dem.

"Jag ser dig! jag ser dig!" utropade Annie och
sprang in i lusthuset, just i detsamma som fadern
hoppade ned ifrån taket och, ställande sig vid dörren,
liksom David gjort, tycktes öfverlägga, hvilken han
skulle taga af flyktingarne, som kommo rusande från
alla kanter.

Han jagade två af gossarne nedför sandgången,
och just som han skulle taga fast den största af dem,
såg han, att det ej var Sam, och stannade derför och
lade armarne i kors. En snyftning kom honom att
vända sig om, och han såg lilla David stå och gråta.

"David! hvad är det? Hur är det fatt, min gosse?
Hvar har du gjort dig illa?"

"Nej, nej! Jag har inte gjort mig illa. Tag fast
Harry, pappa!"

"Nej, David! Jag leker ej med pojkar, som
uppföra sig som Harry!"

"Tala med honom, pappa; ack, gör det!"

"Jag skall göra det, innan jag reser," svarade
kaptenen allvarsamt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free