Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit klädningarna, såg hon ett litet hufvud, som höjde
sig från en af de små hvita kuddarna, och fann Bessie
alldeles vaken. Detta var just ingenting att förundra
sig öfver, ty hon hade alltid svårt att somna, när
något ovanligt var på färde, och nu hade hon
naturligtvis grufligt mycket att fundera på och var mycket
glad, när Christabel föll på knä vid hennes säng och
lyssnade till hennes hviskningar.
"Snälla Christabel! Jag är så ledsen, jag brydde
mig aldrig om det förut."
"Hvad brydde du dig ej om?"
"Om hvad som hände, när pappa var i Krimska
kriget. Jag visste aldrig, att mamma hade så mycket
bekymmer."
"Det kan jag nog tro, mitt barn, ty du var
mycket yngre då."
"Och jag kände inte sanna förhålladet," sade
Bessie, "eller kanske jag nu ej kommer ihåg, hur det
var. Jag har försökt att påminna mig, om vi någonsin
tänkte på mamma, och vet ni, Christabel, jag tror,
att vi endast tyckte, att mamma var ovänlig. Åh, hvad
det var elakt och obeskedligt af oss, att tänka så!"
"Jag kan nog förstå, hur det kom till, mitt barn.
I voren inte gamla nog, att blifva hennes förtrogna,
och I förstoden ej hennes tysta sorg."
"Nog var det obeskedligt, att vi sade att hon
var ovänlig."
"Det var orätt, emedan I dermed brusten i
vördnad emot henne. Ser du, när fullvuxna personer
hafva en sorg, kunna ej små barn förstå deras känslor,
ja, de kunna till och med ej märka, att det är något
som bedröfvar dem. När de då ej äro vid sitt vanliga
lynne, anse barnen dem för ovänliga."
"Men fullvuxna personer äro ibland ovänliga, äro
de inte det?" sade Bessie. "Freeman är ofta ovänlig,
och jag hörde pappa säga, att tant Alice var det."
"Hvar och en har sina fel," svarade miss
Fotbrook, "och om vi ej bekämpat dem i barndomen,
få vi lida af dem, när vi blifva äldre. Mycket få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
