- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
200

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Annie sade, att det ej var snällt, att hon ej fått
vara med och gifva svinet, och äfven miss Fosbrook
blef litet misslynt. Men sedan tyckte hon dock, att
det var bättre, att David ej ville göra väsen af saken,
och hon tröstade Annie med, att de skulle tillsammans
gå och se på svinet i dess nya bostad.

Några dagar derefter rullade en vagn fram till
porten och i den var mamma, och — hvad? Der voro
ju tre flickor i stället för två! Christabel kastade en
hastig blick dit och rodnade af glädje. Det var
hennes yngsta syster, Dora, hvilken satt bredvid Bessie.
Mrs Merrifield hade varit och besökt mrs Fosbrook,
för att fråga, om hon ville skicka något åt sin dotter,
och hon blef så förskräckt, när hon fick se de små
barnens bleka ansigten, att hon frågade, om hon ej
fick taga med sig hem en af dem, för att vara
tillsammans med sin syster en månad, eftersom miss
Fosbrook för närvarande ej kunde undvaras på Stokesley.
Var ej detta en präktig hemlighet åt Christabel?
Hvad de två systrarna smekte hvarandra!

Men hemligheterna på Stokesley hafva räckt
tillräckligt länge, och vi hafva ej tid att omtala de
lyckliga dagar, som Dora tillbragte der, och huru väl
Johnnie såg efter henne, när de gingo ut, och huru
snäll och vänlig hon var, så att Bessie kallade henne
sin allra bästa vän. Mycket mera kunde jag hafva
att säga om den lugna, fridfulla anda, som tycktes
hafva kommit öfver hemmet med mamma, ty ehuru
hon ännu ej var stark nog att sysselsätta sig mycket
med barnen, var det, som om hennes blotta närvaro
afhållit dem från att uppföra sig illa.

Men ännu en sak måste vi omtala, och den är,
att när Annie berättade den underbara historien om
vexeln och svinet, blef Bessie allt rödare och rödare,
och Susanna tryckte hennes händer och frågade: "får
jag tala om det, Bessie?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free