Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
— Nå, kära du, sade mr Bennet, när Elisabet
hade läst biljetten högt, om din dotter skulle få ett
farligt sjukdomsanfall — om hon skulle dö, skulle
det vara en tröst, att allt inträffat under jakt efter
mr Bingley och på din befallning.
— A, jag är inte alls rädd för att hon skall dö.
Man dör inte av små obetydliga förkylningar. Hon
kommer att bli vårdad på bästa sätt. Så länge hon
stannar där är allt mycket bra. Jag skulle vilja
fara och se till henne, om jag kunde få vagnen.
Elisabet, som kände sig verkligt orolig, var
besluten att besöka henne, fastän vagnen icke stod att
få och som hon icke var någon ryttarinna, var enda
möjligheten för henne att gå. Hon tillkännagav sitt
beslut.
— Hur kan du vara så enfaldig, utropade hennes
mor, och tänka på något sådant, då vägarna äro så
smutsiga! Du blir inte presentabel, då du
kommer dit.
— Jag blir nog så presentabel, att jag kan träffa
Jane, och det är allt, vad jag önskar.
— Är det där en vink åt mig, Lizzy, sade hennes
far, att jag skall skicka efter hästarna?
— Nej, visst inte. Jag vill inte komma ifrån
promenaden. Avståndet betyder ingenting, då man har
ett viktigt ärende; det är ju bara tre mil. Jag
kommer tillbaka till middagen.
— Jag beundrar din välvilja, som visar sig i
handling, anmärkte Mary, men varje impuls av känslan
bör ledas av förnuftet och enligt min mening måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
