Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
detta ögonblick framträdde den yngsta av hennes
döttrar. De två flickorna hade viskat till varandra
under hela besöket, och resultatet därav var, att den
yngsta skulle påminna mr Bingley om ett löfte, som
han givit strax efter sin ankomst till orten, att ge en
bal på Netherfield.
Lydia var en kraftig, välväxt flicka på femton
vårar med vacker hy och glättigt ansiktsuttryck; hon
var en gunstling hos sin mor, som hade låtit henne
komma ut i världen vid tidiga år. Hon hade stor
levnadslust och ett slags naturlig självkänsla, som
stegrats till säkerhet tack vare den uppmärksamhet,
som visades henne av officerarna, vilka funno behag
i hennes morbrors goda middagar och hennes eget
trevliga sätt att vara. Hon var därför vuxen
uppgiften att tala med mr Bingley om balen och
påminde honom helt tvärt om hans löfte, tilläggande,
att det skulle vara den skamligaste sak i världen,
om han icke höll det. Hans svar på detta plötsliga
angrepp var ljuvligt för hennes mors öron.
— Jag är alldeles redo, försäkrar jag er, att hålla
mitt löfte, var så god och utsätt själv dagen för
balen. Men ni vill väl inte dansa, medan er syster
är sjuk.
Lydia förklarade sig belåten. Ja, det skulle bli
mycket bättre att vänta, tills Jane blev frisk, och
vid den tiden skulle kapten Carter utan tvivel vara
i Meryton igen.
— Och när ni har givit er bal, tillade hon, skall
jag påyrka, att de också ge en. Jag skall säga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
