Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Till slut hade mrs Bennet emellertid ingenting mer
att säga, och lady Lucas, som länge hade setat och
gäspat vid åhörandet av härligheter, som hon icke
såg någon möjlighet att få dela, fick i ro njuta av
kall skinka och kyckling. Elisabet började nu att
leva upp igen. Men hon fick icke länge känna sig
lugn, ty efter supéns slut uttrycktes en önskan att
få höra sång, och hon hade den förödmjukelsen att
se Mary efter föga ivriga uppmaningar bereda sig
att göra sällskapet det nöjet. Hon försökte med
många menande blickar och tysta vinkar hindra detta
bevis på tillmötesgående, men förgäves; Mary ville
icke förstå dem; ett sådant tillfälle att uppträda var
förtjusande för henne, och hon började sjunga.
Elisabets ögon voro fästade på henne med ett mycket
missnöjt uttryck, och hon följde hennes utförande
av de många verserna i sången med en otålighet,
som blev illa lönad vid slutet, ty Mary, som jämte
sällskapets tacksägelser fick höra en ganska svag
förhoppning uttryckas, att hon skulle låta övertala
sig att traktera dem igen, började efter en halv
minuts uppehåll en ny sång. Marys förmåga gjorde
henne för ingen del lämplig för ett sådant
uppträdande; hennes röst var svag och hennes sätt
tillgjort. Elisabet våndades. Hon såg på Jane för att
se, hur hon tog saken, men Jane samtalade helt lugnt
med Bingley. Hon såg på hans två systrar och
varseblev, att de gjorde hånfulla tecken åt varandra, hon
såg på Darcy, som emellertid bibehöll ett orubbligt
allvar. Hon såg på sin far för att anhålla om hans
ingripande, för att icke Mary skulle fortsätta att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
