Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
på spel vid ett möjligen upprepat frieri. Jag är
alldeles bestämd i mitt avslag. Ni skulle inte kunna
göra mig lycklig, och jag är övertygad om att jag
är den sista kvinna i världen, som kunde göra er
lycklig. Ja, om er vän lady Catherine skulle lära
känna mig, är jag säker om att hon skulle finna mig
i alla avseenden olämplig för denna ställning i
livet.
— Om det vore säkert att lady Catherine skulle
få denna uppfattning, sade mr Collins mycket
allvarligt — men jag kan inte tänka mig, att hon på
något sätt skulle ogilla er. Och ni kan vara viss om
att, när jag får den äran att träffa henne igen, skall
jag i mycket berömmande ordalag tala om er
blygsamhet, er sparsamhet och era övriga älskvärda
egenskaper.
— Allt lovordande av mig, mr Collins, kommer
verkligen att bli onödigt. Ni måste låta mig döma
själv och göra mig den äran att tro, vad jag säger.
Jag önskar, att ni måtte bli mycket lycklig och
mycket förmögen, och genom att avslå ert anbud gör
jag allt, vad som står i min makt, för att förebygga
motsatsen. Då ni gjorde mig detta anbud, måste
ni ha uppfyllt vad ni kände som en grannlaga plikt
mot min familj, och ni kan taga Longbourn i
besittning, närhelst det tillfaller er, utan någon
självförebråelse. Denna sak må därför betraktas som slutligt
avgjord. Hon reste sig med dessa ord och skulle
ha lämnat rummet, om icke mr Collins hade tilltalat
henne sålunda:
— När jag nästa gång gör mig själv den äran att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
